25 oktober 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Tiggeriförbud är ingen lösning

Partistrategiska, praktiska och principiella skäl talar emot.

På plats. I byn Pauleasca utanför Pitesti bor en del av de romer som kommer till Sverige för att tigga. Lizie Milla har haft problem med fötterna och kan inte gå. Hon är en av de få i syskonskaran om nio personer som inte har åkt utomlands för att försöka hitta försörjning.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Frågan om tiggeriförbud i Sverige har kommit upp på bordet ännu en gång efter en försöksballong från civilminister Ardalan Shekarabi (S). En snabbt genomförd opinionsundersökning för Aftonbladets räkning visade att svenska folket tycks vara med på noterna. En klar majoritet av de tillfrågade gjorde tummen upp och bara 29 procent sa blankt nej. Så då är det väl bara att köra?

Fullt så enkelt är det inte. Såväl principiella, praktiska som partistrategiska aspekter kräver en grundlig reflektion. Och när allt har sammanvägts bör svaret bli ett nej. Sverige ska inte förbjuda tiggeri.

Partistrategin, den minst viktiga aspekten, först: Miljöpartiet vilade inte på hanen utan skickade omedelbart fram riksdagsgruppens ledare Maria Ferm för att förklara att något förslag om tiggeriförbud inte är aktuellt. Det betyder inte att frågan är död. Däremot skulle Stefan Löfven utmana sin redan hårt sargade regeringspartner till bristningsgränsen genom att gå vidare på Shekarabis linje. Någonstans går gränsen även för MP och det vore inte märkligt om det skulle vara just här. En regeringskris står knappast högt upp på Löfvens önskelista för hösten.

Också praktiska skäl talar emot tiggeriförbud. Hur skulle en sådan lag utformas och hur skulle den kunna upprätthållas? Lagar som inte har förutsättningar att efterlevas ska inte stiftas.

Gränsdragningsproblemen är uppenbara. Om gatutiggeri förbjuds försvinner inte de som nu tigger, vare sig de är romer från Rumänien eller tilltufsade svenskar i x:te generationen. De kommer att hitta nya sätt att försörja sig som kanske är mer utmanande än den framsträckta pappersmuggen. Redan nu förekommer det exempelvis att kunder i livsmedelsbutiker approcheras med en bön inte om pengar utan om att få lägga några varor i kundvagnen och få dem betalda i kassan.

Viktigast är självfallet de principiella argumenten. Att hävda att fattigdom inte kan förbjudas låter möjligen som en klyscha men rymmer en sanning. Om tiggarna försvinner ur gatubilden slipper vi påminnas om deras existens, men deras situation förbättras inte ett endaste uns.

Våra samveten dövas när de slipper att dagligen och stundligen sättas på prov. Från ett kristet perspektiv kan det knappast ses som en fördel.

Att det allra bästa skulle vara att de tillresta tiggarna fick sina behov tillfredsställda i sina hemländer genom att tillförsäkras fullständiga mänskliga rättigheter och genom ett slut på den antiziganism som är förhärskande inte bara i Rumänien utan i hela Europa, inklusive Sverige, är en självklarhet. Detsamma gäller att det näst bästa är att de får hjälp till självhjälp genom de organisationer som oförtrutet fortsätter sitt arbete.

Ingen människa borde behöva försörja sig genom att tigga. Det är förnedrande och avhumaniserande.

Men att lagstifta mot tiggeri är att börja i fel ände för att lösa ett problem som är oändligt mycket större för den som tigger än för den som ogillar företeelsen.

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund

Elisabeth Sandlund är ledarskribent på Dagen.

Tycker du att det här behöver läsas av fler?

QR-kod för Swish-numret. Att den kristna rösten i samhällsdebatten är viktig?
Hjälp oss att nå längre genom att swisha en valfri summa till DagenVision.
Swishnummer: 123 427 57 07 – märk din gåva DagenVision.
Vill du veta mer om DagenVision?
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledare