Bibelläsningen satt på undantag

Rubriken på Dagens förstasida denna fredag lyder: "Så viktig är Bibeln för svensken." Cynikern kan frestas att lägga till ett "o" före ordet "viktig". Enligt den färska Sifoundersökningen är det inte mer än sju procent som läser Bibeln någon gång i månaden och ynka två procent som öppnar den heliga skrift - eller klickar på bibelappen på den smarta telefonen eller surfplattan - dagligen.

Att därav dra slutsatsen att Bibeln är oviktig för svensken i allmänhet är dock att göra det för enkelt för sig.

Den överväldigande majoritet som inte är, och kanske inte heller önskar bli, bibelläsare kan omöjligen värja sig för Bibelns kulturella inflytande. Också den vars bibel samlar damm i bokhyllan, eller har förpassats till pappersåtervinningen, utsätts dagligen och stundligen för bibelreferenser, vare sig man vill eller inte. Kanske kan man säga att Bibeln är viktig men att de allra flesta svenskar inte har insett det.

Bob Dylan, överraskande utsedd till mottagare av årets Nobelpris i litteratur, illustrerar tydligt denna tes. Hans produktion är rikhaltig men skulle alla sångtexter som direkt eller indirekt hänvisar till Bibeln plockas bort hade Svenska akademien inte haft mycket att ta ställning till.

Redan före Dylans så kallade kristna period utnyttjade han kreativt och begåvat Bibelns rikhaltiga stoff. Kanske kan den uppmärksamhet som Dylan nu får rent av bidra till att stimulera till ökat bibelläsande?

För självklart är det en önskedröm att förvandla svenskarna till ett bibelläsande folk, som i ökad utsträckning vänjer sig att släcka törsten i den källa som aldrig sinar.

Ska den drömmen bli verklighet krävs det att svensk kristenhet ser sig själv i spegeln. Vi vet ju, tack vare Bibelns ord, vad som händer när en blind leder en blind (Matt 15:14).

Andelen aktiva kristna med engagemang i sin församling och en levande tro är, tack och lov, högre än två procent. Sifo-undersökningens resultat pekar därmed på att bibelläsandet är satt på undantag även i kristenheten. Om inte ens den som med stolthet kallar sig för kristen tar till sig Guds ord oftare än någon enstaka gång i månaden – hur ska vi då kunna förvänta oss att de som står utanför kyrkorna, men inte sällan längtar in, ska handla annorlunda?

Att föregå med gott exempel och utan att skämmas kunna uppmana sökande medmänniskor att leta i Bibeln är en aspekt. En annan handlar om oss själva. Som kristen är det lätt att hamna i ett övermått av aktiviteter. Gudstjänster, styrelsemöten, körövningar, ansvarsgrupps­åtaganden, evangelisationsprojekt, tjänstgöring i secondhandbutiken, arbete bland flyktingar och hemlösa – det finns ingen hejd på vad vi kan fylla vår tid med.

Att läsa Bibeln regelbundet ger oss förvisso utmaningar. Men när det förvandlats till en självklar vana skänker det också en välbehövlig vila, en andhämtning i en prestationsinriktad tid, som ger stadga åt alla andra aktiviteter.