Frida Park: Att lämna islam måste vara möjligt

Under religionsfrihetens baner samlas en mängd ibland rätt svårtuggade levnadsuttryck som sekulära Sverige kan finna väl så svåra att smälta. Här finns klädkoder, renlevnadsregler och traditioner som inte är så lättillgängliga för den som saknar kunskap och förståelse av syftet bakom. Här kan troende av olika traditioner och bekännelser finna en sorts insiktsgemenskap – man förstår religion och vad den innebär för en människas livsmening.

Men det finns företeelser och värderingar som är så människovärdesfrånvända att även vän av mångfald och tro tar, och måste ta, avstånd.

Hit hör förtryck och tvång. Inget av detta kan införlivas i religionsfrihetsbegreppet eftersom det i sig innebär frihet att välja och att välja bort religion.

Därför är det i ordets rätta bemärkelse förkastligt att återigen höra hur människor som vänt islam ryggen inte bara stöts bort från nätverk och familj utan ställs inför regelrätta och seriöst menade dödshot, i Sverige, i dag. Detta skrev Niklas Orrenius om i ett uppmärksammat reportage den 26 maj i DN.

I alla sammanhang finns rötägg som perverterar läror och budskap till oigenkännlighet. I det här fallet är det ett uselt argument eftersom framträdande ledare för moderat islam i Sverige inte tydligare tar avstånd från dödshot mot den som vill lämna religionen. Då finns det anledning att i frihetens namn protestera. Orrenius skriver: "Salahuddin Barakat talar om det som i klassisk teologi betraktas som det muslimska idealsamhället, med en lärd, rättfärdig kalif som upprätthåller ordningen. I ett sådant samhälle skulle det vara dödsstraff på att lämna islam". Det här är inte en obskyr islamist. Det är respekterade företrädare för islam.

Som Felicia Ferreira tidigare skrivit i Dagen måste vi "våga teologiskt, mänskligt och demokratiskt diskutera islams innehåll och Koranens lära".

Själva begreppet ”religionsförtryck” används slarvigt. Förvisso handlar det om förtryck som motiveras utifrån religiös kultur eller trossatser. Men låt oss vara ärliga.

Det är varken från pingstvänner eller svenskkyrkliga dödshoten mot den som önskar lämna sina föräldrars tro och gå sin egen väg kommer.

Även om det religioner emellan finns stora likheter finns det också avgörande skillnader. Den kristna tron bygger på att en människa utifrån fri vilja väljer att tro på att en god Gud älskar alla människor och förlåter alla synder. Trots en bitvis mörk historia startades det under 1800-talet en välbehövlig inomkyrklig rörelse för religionsfrihet. I dag är det självklart för Kyrkan att aldrig tvinga någon att bekänna sig till den kristna tron. En liknande rörelse behövs inom islam.

Det är välkommet att fler uppmärksammar det Dagen återkommande rapporterat om: Den utsatta situationen för människor i Sverige som lämnat islam, inte minst för dem som konverterat till kristen tro. Det är särskilt bekymmersamt att det från Myndighetssveriges sida saknas kunskap om religion i allmänhet och, i dessa sammanhang, islam i synnerhet. Eftersom man inte förstår hur islam- och hedersförtryck yttrar sig och kan förebyggas och motverkas står man utan verktyg att stötta när det behövs.

Läs mer: Frida Park: Vi måste förklara vad som gäller i Sverige

Det behövs kunskapshöjande satsningar inom skolväsende, socialtjänst, rättsväsende och vård för att fånga upp signaler, utreda och ingripa när det behövs. Det är välkommet att Sveriges kristna råd och Migrationsverket anordnar en utbildningsdag om konvertiter. Men det är långt ifrån tillräckligt.

Det duger inte när den som lämnat islam dödshotas, trakasseras eller misshandlas, i det egna hemmet eller på asylboenden, och att myndigheterna tiger still.

Men kunskapssatsningar når bara en bit på vägen. En absolut nödvändighet är att islams företrädare i Sverige ger uttryck för en tydlig och komp­romisslös hållning att friheten att tro eller att inte tro är en självklarhet.

Läs mer: Frida Park: Flickorna som Sverige sviker

Sverige är inte en demokrati värd namnet om vi inte tydligt försvarar religionsfriheten. Likväl finns det rättsliga gränser för vad man får göra mot sin medmänniska i religionens namn. I Sverige är vi alla lika inför lagen. Det är inget hot. Det är ett löfte. Ingen ska behöva stå ut med förföljelse eller dödshot för att man vill avsäga sig sin muslimska tro.