Elisabeth Sandlund: LSS-utredningen är ett haveri

I maj 2016 tillsatte den rödgröna regeringen den sedan länge emotsedda utredningen av LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Funktionsrättsrörelsen hade länge tryckt på om behovet av en återställare, så att lagen återigen skulle börja tillämpas som den var tänkt, nämligen att ge människor med olika former av funktionsnedsättning "ett liv som andra" med "full delaktighet i samhället".

LSS-utredningens direktiv blev en stor besvikelse. I stället för att syfta till att åstadkomma ett nytt avstamp som skulle radera ut myndigheters och domstolars allt snävare tolkning av lagen handlade de om besparingar, besparingar och åter besparingar.

Särskilt tryckte regeringen på behoven av att spara pengar inom området personlig assistans, en insats som beviljas personer med de allra största behoven. Sedan dess har ramaskri efter ramaskri ljudit. Barn, ungdomars och vuxnas liv har slagits i spillror när beviljad assistans dragits in eller inte beviljats trots uppenbara behov. I våras fick utredningen delvis ändrade direktiv där sparkraven tonades ner. Och i valrörelsen blev funktionsrättsfrågorna för första gången i mannaminne en het fråga där parti efter parti försäkrade att bara man kom till makten så skulle det bli ordning på torpet.

Läs även: Elisabeth Sandlund: S har insett att det gått för långt

Nu verkar det dröja tills vi får en fungerande regering. Det är utmärkt att Kristdemokraterna trycker på för att få till stånd ett riksdagsinitiativ som sätter fart på processen men inte mycket kan hända så länge Sverige styrs av en expeditionsministär.

Under tiden tuffar utredningen på. Det återstår bara sex veckor tills den ska presentera sina förslag. Den försöksballong som nu har släppts är minst sagt nedslående. Den samlade funktionsrättsrörelsen protesterade med all rätt i en artikel på SvD Debatt i förra veckan.

Här är några smakprov: Barn under 16 år ska inte längre kunna få assistans utan i stället en ny åtgärd ”personligt stöd”, som riskerar att lägga en tung börda på föräldrarna. Det är oklart hur många timmar den som beviljas personlig assistans kommer att få utöver de så kallade grundläggande behoven – att få mat i magen, kläder på kroppen och hjälp på toaletten. Och assistans ska bara kunna beviljas för så kallade praktiska hjälpbehov, inte för sådana som beror på psykiska funktionsnedsättningar. Det sistnämnda innebär en förstärkning av en tendens som redan är tydligt märkbar, att en grupp med funktionsnedsättning ställs mot en annan.

Läs mer: S vill satsa på LSS - får massiv kritik

”Utredningen har havererat”, skriver de 18 företrädarna för funktionsrättsrörelsen. Tyvärr har de alldeles rätt.

Två och ett halvt år har gått till spillo. Varje dag som en omstart dröjer är en dag för mycket.

Det har sagts förut men det tål att upprepas: Hur gott ett samhälle är avgörs inte av hur de som har det bäst kan leva utan hur de svagastes situation ser ut.

Läs också: Elisabeth Sandlund: C + L + KD + MP kan vara en lösning