27 november 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Joel Halldorf: Kristen fanatism kan hindra krig

Många krig hade kunnat undvikas om kristna vägrat vända vapnen mot varandra, skriver Joel Halldorf.

En soldats grav. I söndags var det 100 år sedan första världskrigets kanoner äntligen tystnade.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

I söndags var det 100 år sedan första världskrigets kanoner äntligen tystnade. Arbetarrörelsen har alltid sett detta blodbad som ett särskilt misslyckande: före kriget hade man ju svurit att aldrig skjuta på varandra.

Men när kriget bröt ut trumfade de nationella banden klassolidariteten. Nationalismen visade sig vara en närmast oemotståndlig kraft. Arbetare i alla länder förintade varandra i stället för förenade sig.

Kyrkorna misslyckades på samma sätt. Såväl påve Pius X som den svenske ärkebiskopen Nathan Söderblom manade till besinning: Söderblom påminde, som Jonas Jonsson skriver i sin förnämliga biografi, om att det kristna syskonbandet inte borde slitas sönder av varken nationsgränser eller krig. Men det var till ingen nytta.

En delad kristenhet kunde inte hålla emot när Europas politiker slog in på våldet väg.

Första världskriget är en påminnelse om att kyrkosplittring är en andlig tragedi med politiska konsekvenser.

För hur många krig hade inte kunnat undvikas om kristna vägrat vända vapnen mot varandra? Om kyrkans folk tagit Paulus ord om att alla troende är förenade i Kristi kropp på allvar? Om man hållit dopets vatten för heligare än föreställningar om nationell blodsgemenskapen?

Men att avvika från den allmänna och statligt sanktionerade meningen är aldrig lätt – i dag uppfattas det till och med som fanatism.

För några år sedan publicerade professor Ruud Koopmans en uppmärksammad undersökning av europeiska muslimer. I studien räknades uppfattningen att religiösa regler är viktigare än sekulär lagstiftning som ett tecken på fundamentalism. Att 65 procent av Europas muslimer såg det så väckte stor bestörtning.

Men för de flesta kristna är detta, åtminstone i teorin, en självklar hållning. Om politikers påbud kolliderar med Bibelns ord har den senare företräde: ”Man måste lyda Gud mer än människor”, som Petrus formulerar det inför rådet i Jerusalem (Apg. 5:29). Det här är ett exempel på vad Frida Park skrev förra veckan: att alarmismen i religionsfrågor sällan lyckas skilja på mainstream och extremt. Som den s-märkte debattören Torbjörn Jerlerup och DN:s Erik Helmersson påpekat präglas medias granskning av muslimsk extremism i SSU-Skåne av en oförmåga att göra just den här typen av distinktioner.

Naturligtvis ska både religioner och religiös extremism granskas, och frågan om hur muslimska traditioner och västerländska politiska ideal kan förenas är viktig.

Men just därför behöver det ske med precision: för att identifiera det extrema måste det finnas en kunskap om det allmänna i frågor som rör religion.

Uppfattningen att Gud står över den världsliga makten förenar kristna, muslimer, judar och många andra religiösa. Det är inte fanatism – men om någon ändå vill använda den beteckningen måste hon i så fall medge att lite mer kristen fanatism hade kunnat rädda Europa från storkrig.

Joel Halldorf

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och skribent på Dagens ledarsida.

Tycker du att det här behöver läsas av fler?

QR-kod för Swish-numret. Att den kristna rösten i samhällsdebatten är viktig?
Hjälp oss att nå längre genom att swisha en valfri summa till DagenVision.
Swishnummer: 123 427 57 07 – märk din gåva DagenVision.
Vill du veta mer om DagenVision?
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledare