Antibiotikafrågan kräver sin Greta

Hundra personer i EU dör varje dag i onödan. De har drabbats av en infektion som orsakats av en bakterie som utvecklat motståndskraft mot antibiotika. Vi är på väg tillbaka till den situation som rådde innan penicillinet gjorde sitt intåg i läkarnas arsenal, när sådant som vi vant oss att se som botbara sjukdomar återigen blir livshotande.

Antibiotikaresistensen är ett hot mot folkhälsan i hela världen. Situationen i Sverige är bättre än på de flesta andra håll och de svenska experterna på området har stor auktoritet.

Ändå finns det mycket att göra, inte minst genom att öka det allmänna medvetandet. Det är inte så att risken inte är känd – tvärtom har det skrivits många debatt- och nyhetsartiklar. Och i motsats till de debattörer som slår larm om klimathoten är det sällan eller aldrig som de som varnar för resistensutvecklingen får mothugg. Om det finns sådana som förnekar det allvarliga läget har de förstånd att hålla tyst.

Dessutom finns ett stort folkligt medvetande om problemet. I den senaste undersökningen från SOM-institutet är det en lika stor andel, runt 50 procent, som uttrycker stor oro för antibiotikaresistens som för klimatförändringarna.

Och det finns stora likheter mellan de två frågorna, så betydande att de har kallats ”två onda tvillingar”. Båda är gränsöverskridande – lika litet som föroreningar bryr sig bakterierna om nationsgränser. Och i bägge fallen krävs stora kollektiva ansträngningar för att vända utvecklingen. Men det är summan av individuella handlingar som är helt avgörande – samtidigt som det för den enskilde kan förefalla meningslöst att ändra vanor och beteendet eftersom insatsen ändå inte ens är en droppe i havet.

Varför ska jag avstå från att köpa antibiotika på nätet från utlandet efter att ha fått nej på vårdcentralen när svinuppfödare i många länder blandar hinkvis med medicin i fodret till sina djur i förebyggande syfte?

Frågan är relevant. Att resonera så är mänskligt men precis som i miljöfrågan är det klokt att leva efter de många små bäckarnas princip, att göra så gott man kan i det privata livet, vare sig det gäller egen överförbrukning eller livsmedelsinköp, och att i görligaste mån påverka andra.

Men människors oro och kloka individuella val förslår inte. Världssamfundet måste agera samfällt och beslutsamt.

Varken forskningsunderlag eller utfästelser saknas, men de är värdelösa om de inte ar omsätts i praktiken. Är det så att inget händer förrän antibiotikaresistensen har fått sin Greta Thunberg som med ungdomlig entusiasm och klarsyn skakar om beslutsfattarna? Chansen att den unga generationen tar ledningen är dock inte så stor. SOM-undersökningen visar på en tydlig skillnad mellan de två onda tvillingarna. Fler yngre än äldre är oroade över klimatet men för antibiotikaresistensen är det precis tvärtom. Men vad säger att inte Greta, 76, skulle kunna göra en insats lika väl som Greta, 16?

Elisabeth Sandlund