Elisabeths Sandlund: Yoga och österländsk religion hör inte hemma i kyrkan

Lugn och ro är bristvaror i dagens hektiska samhälle. Att nutidsmänniskan behöver tillfällen att slappna av och hämta krafter råder ingen tvekan om. Lika säkert är att det, vid sidan av församlingarnas kärnverksamhet i form av gudstjänster, behövs lågtröskliga evenemang, som lockar människor som sällan eller aldrig besöker kyrkan. För gospelkonserter, kvinnofrukostar, samtalskvällar, Alphakurser och mycket annat gäller parollen "ju mer desto bättre" - så länge inte anställda och frivilliga kör slut på sig.

Med hänvisning till dessa båda förhållanden är det väl alldeles utmärkt om kyrkan erbjuder yoga? Det är en välkänd metod för avslappning och självkännedom. Och tröskeln kan knappast vara lägre. Yoga har ingen kristen stämpel men är populärt och används i som träning och rehabilitering eller för att förbättra förhållandena i vissa skolors klassrum.

Så resonerar Skarpnäcks församling i Stockholms stift, som fram till helt nyligen erbjudit yoga i olika varianter i en av kyrkorna. Efter störande protester har verksamheten nu flyttat till kyrkans församlingslokaler, där man varje vecka fritt och för intet kan utöva "Medi och Yin yoga" och varannan torsdag den mer avancerade formen Kundaliniyoga.

Läs mer Yogakurs i kyrkosalen stoppas efter hot

Flytten bort från kyrkorummet, vars användning är strikt reglerat i Svenska kyrkans bestämmelser, till en annan lokal är ett steg i rätt riktning. Men det är knappast mer än ett tuppfjät. Hela erbjudandet om "energigivande stunder där både andning och kropp används för att stilla sinnet och skapa inre harmoni" (citat från församlingens webbsajt) i form av yoga vittnar om ett exceptionellt dåligt självförtroende.

I stället för att ösa ur den kristna trons djupa, väl beprövade och innehållsrika källor väljer Skarpnäcks församling att söka sig till uttryckssätt med stark och direkt koppling till en annan religion, hinduismen, med en helt annan syn på livet, döden och människan. Och Skarpnäck är inte ensam. Andra församlingar är också titt som tätt ute och tassar i gränsmarkerna utan att reflektera över hur sådant som yoga eller qigong bidrar till den allt överskuggande uppgiften att leda människor till tro på Jesus Kristus.

Ambitionen att nå nya grupper av människor är lovvärd. Men att en företeelse är populär och lockar många är varken ett tillräckligt eller ett nödvändigt skäl för att den ska erbjudas av kyrkan. Skälet är inte tillräckligt om inte kopplingen till presentationen av evangeliet är glasklar. Och det är heller inte nödvändigt – inte sällan är det i de små sammanhangen som de stora livsförändrande erfarenheterna görs.

Uppmaningen till alla församlingar som funderar över hur besöksskarorna ska kunna ökas genom nytänkande och spännande satsningar är självklar: Gräv där ni står. Utnyttja seklers erfarenheter av hur kristen tro kan presenteras och utövas. Det räcker mycket längre än mer eller mindre naiva inlån från österländska religioner.

Läs mer Yogaledare i Markuskyrkan: Det handlar om att lyfta fram det universella