17 september 2021

En tidning på kristen grund



Ledare

Joel Halldorf: En bibel döljer inte Trumps tomhet

Den kristna högern har blivit de vita evangelikala kyrkornas politiska ansikte, och det är ett ansikte som är så framträdande att man knappt ser något annat.­

De evangelikala kyrkorna har knutit sig till en regim som allt mer förlorar legitimitet. Om den kraschar lär den dra med sig de vita evangelikala i fallet.
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

När Donald Trump lät sig fotas med Bibeln framför en kyrka i Washington var det ett försök att fylla ett presidentskap som ekar allt tommare med något slags moraliskt innehåll.

Han är visserligen inte den första att låna glans från kristna symboler eller personer för att stärka en falnande image. Bill Clinton poserade med bibel under Lewinsky-affären, och den skandalomsusade Richard Nixon kal­lade ofta på pastor Billy Graham.

Men det är trots allt skillnad på att, som Clinton, kliva ut ur en kyrka med en bibel under armen, och att beordra nationalgardet att rensa gatorna från fredliga demonstranter för få ta en bild. Erik Helmerson på Dagens Nyheter kallade det religiös appropriering: ”Jag såg en man som lajvade kristen i ett urspårat rollspel” (3/6).

Läs också Präster jagades bort med tårgas – så Trump kunde ta bibelbild

Även i USA har kritiken varit massiv, också från vita evangelikaler. Problemet är att det sannolikt inte kommer påverka detta väljarblocks stöd i november. De är vid det här laget så sammantvinnade med det republikanska partiet att de två svårligen kan skiljas åt. År 2016 röstade drygt 80 procent av dem på Trump, vilket var fler än vad som stödde både Reagan och Bush.

Den kristna högern har blivit de vita evangelikala kyrkornas politiska ansikte, och det är ett ansikte som är så framträdande att man knappt ser något annat.­ Det är svårt att ens kalla sig evangelikal om man inte också är republikan. Däremot visar undersökningar att många betecknar sig så utan att gå i kyrkan. Den politiska identiteten har alltså överflyglat den religiösa. ”Begreppet evangelikal har först och främst blivit en politisk beteckning”, konstaterar historikern Thomas Kidd.

Mark Labberton, rektor för det evangelikala universitetet Fuller Theological Seminary, noterar samma sak. Beteckningen ”evan­gelikal” har förändrats, och syftar inte längre på vissa teologiska övertygelser, utan en viss politisk­ identitet. ”Och vad värre är”, fortsätter Labberton ”har denna identitet kommit att bli synonym med social arrogans, okunnighet och fördomar – allt raka motsatsen till evangeliet.”

Det har inte alltid varit så. Som den nyligen avlidne historikern Donald Dayton visade stod vita väckelsesamfund under 1800-talet i frontlinjen för kampen mot sociala orättvisor och diskriminering av minoriteter. Deras colleges var viktiga centra i kampen mot slaveriet och en predikant som Charles Finney lät inte slavägare ta emot nattvard. Han insisterade på att både kvinnor och svarta skulle få utbildning, och menade att väckelsen hindras när "kyrkorna har fel inställning i någon fråga som rör mänskliga rättigheter".

Men under 1900-talet förändrades rörelsens politiska inriktning. Efter att ha upplevt sig allt mer pressade av sekulariseringen fann de på 1970-talet skydd hos Republikanerna. ”Jag vet att ni inte kan säga att ni stöder mig, men jag stöder er”, sa Ronald Reagan och ungefär där blev alli­ansen ett faktum. På 1990- talet, när politiken präglades av ett oförsonlighet kulturkrig, smälte Republikaner­na och de vita evangelikala kyrkorna mer eller mindre samman.

Dessa kyrkors ställningstagande är särskilt förvirrande för svenska frikyrkor, eftersom de delar mycket i fråga om tro och fromhet, men står så långt ifrån dem politiskt. Båda betonar Bibeln, den lokala församlingen och den personliga relationen till Jesus. Men svenska frikyrkliga väljare har som regel varit positiva både till det sociala skyddsnät som välfärdsstaten utgör och internationell solidaritet. Dessutom är man alltjämt en väljargrupp som liten utsträckning lockas av högerpopulism och nationalism.

Politiskt liknar frikyrkorna snarare, som professor Magnus Hagevi visat, USA:s svarta evan­gelikala. De icke-vita evangelikala kyrkorna i USA – som till skillnad från de vita växer – stödde Demo­kraterna med överväldigande majoritet i valet 2016. Och förra året tyckte endast 7 procent av de svarta evangelikala att Trump gjorde ett bra jobb som president.­ Bland de vita var siffran 70 procent.

Men i kristid avslöjas, som Elisabeth Sandlund konstaterade förra veckan, Trump-administrationens brister på ett obarmhärtigt sätt. De evangelikala kyrkorna har knutit sig till en regim som allt mer förlorar legitimitet. Om den kraschar lär den dra med sig de vita evangelikala i fallet.

Vad är lärdomen? Att kyrkor bör engagera sig politiskt, men aldrig alliera sig med ett visst parti. För det reducerar evangeliet till ideologiproduktion. Inget politiskt parti kan göra anspråk på kyrkans lojalitet, i stället bör kristna finnas längs med hela det politiska spektrat.

Läs också Allmänhetens bild av kristna grundas på vad Trump och hans supportrar gör

Joel Halldorf

Joel Halldorf

Joel Halldorf är teologie doktor och skribent på Dagens ledarsida.

Tycker du att det här behöver läsas av fler?

QR-kod för Swish-numret. Att den kristna rösten i samhällsdebatten är viktig?
Hjälp oss att nå längre genom att swisha en valfri summa till DagenVision.
Swishnummer: 123 427 57 07 – märk din gåva DagenVision.
Vill du veta mer om DagenVision?
Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar från Ledare