Felicia Ferreira: Finns en plats för kvinnor i kyrkan utanför lovsången?

Din kjol är för kort. Dina byxor är för tajta. Visa inte så mycket hud. Klä dig modest. Prata inte för högt. Prata inte för mycket. Ta inte plats. Sitt inte så. Stå inte så. Var inte skrämmande. Var inte så bossig. Var inte så känslomässig. Gråt inte. Skrik inte. Var behaglig. Klaga inte. Var en kvinna, sa de.

Orden är ett sammandrag, fritt översatt, från dikten "Be a lady they said" skriven av den 22-åriga bloggaren Camille Rainville för några år sedan. Tidigare i år fick dikten nytt liv och blev viral när skådespelerskan Cynthia Nixon på uppdrag av ett kvinnomagasin­ gjorde en filmad illustration av den. Nära 3,5 miljoner har sett filmklippet på tidskriftens Instagramkonto. Åtskilliga andra miljoner över hela världen har sett den och många är de kvinnor som känt igen sig.

Oaktat om man omfamnar hela dikten eller ej är andemeningen intressant. Den sätter fingret på de motsägelsefulla, ibland uttalade, andra gånger outtalade, kraven på kvinnor från samhälle och medier har länge varit både uppenbara och samtidigt helt omöjliga att uppfylla. Detta är en bidragande orsak till onödig stress och psykisk ohälsa hos flickor och kvinnor. Hur ser det ut i kyrkan? Troligen finns det en del att jobba på.

Läs också Så många män och kvinnor studerar till pastor och präst 

Hur skapar vi miljöer där kvinnor får komma till sin fulla rätt? Där en from kvinna får, men inte måste, vara synonym med ljudlöshet, blygsel och "rätt" kläder. Där en predikan kan brottas med frågor som rör kvinnors välmående likväl som andra ämnen som berör en kristens vardag.

De kvinnliga förebilderna i våra kyrkor blir allt fler – vilket är bra – men det är tyvärr inte ovanligt att kvinnor fortfarande mest efterfrågas i lovsången, kökstjänsten eller söndagsskolan. Samtidigt är det också problematiskt med en professionalism och hierarkier där präst eller pastor det enda som är eftersträvansvärt. Vi skulle till exempel behöva se fler kvinnliga kyrkohistoriker, exegeter, apologeter, och opinionsbildare.

Författarinnan Ylva Eggehorn sa en gång: "Tänk så många kvinnor som träder fram på olika arenor i samhället och som sedan glöms bort eftersom historien skrivs av män".

Kvinnor jobbar ofta hårt och är ”duktiga”. De anpassar sig till kraven som samhället ställer och som trots allt ofta formats av män. Pusslar med familj, arbete, studier och relationer. Ett många gånger omöjligt pussel.

Men känslan är att många långt ifrån har utforskat alla möjligheter som ligger i att vara kvinna. Vem är jag som kvinna och vad är visionen för mig som kvinna? Kvinnor är nämligen inte, och har aldrig varit, en grupp med en enda dröm.

Läs också ”Bibeln är patriarkal men vi måste fråga oss vad som är Guds hjärta”