Tro inte annat än att även kristna upprörs när det heliga kränks

Den danske extremisten Rasmus Paludans antimuslimska provokation ledde i förra veckan till våldsamma upplopp i Malmö. Nu har den Paludan, som leder det lilla främlingsfientliga danska partiet Stram Kurs, ansökt om polistillstånd för att bränna Koranen i flera Stockholmsförorter i helgen: “ghetton”, som Paludan kallar dem.

Om han får tillstånd att genomföra sina antimuslimska demonstrationer vet vi i skrivande stund inte, men troligen kommer de att genomföras ändå. Kraftiga motreaktioner är då att vänta.

Yttrandefrihet är en juridisk rättighet som vi ska slå vakt om. Den är, tillsammans med religionsfriheten, grundstenen för vår demokrati. Men rätten att kränka och provocera troende behöver inte alltid nyttjas. Du får alltså kränka troende, men du bör inte. Att förstå skillnaden däremellan stavas moralisk anständighet.

Bristen på denna anständighet hos Rasmus Paludan hans åsiktsgelikar gör att de inte heller hymlar om att deras syfte är att provocera fram våldsamma reaktioner hos en religiös grupp, muslimer. De är ute efter att “bevisa” att muslimer kan vi inte ha i demokratier – de måste buntas ihop och kastas ut. Att polisen överväger åtalspunkten “hets mot folkgrupp” utöver “störande av allmän ordning” efter att Paludans gäng bränt och sparkat runt Koranen är alltså helt rimligt. Med ett sådant uttalat mål – att hetsa mot en hel folkgrupp – är brottsrubriceringen svår att bortse ifrån. De har riktat in sig mot ett helt kollektiv, muslimer, med syfte att såra och uppvigla till våldsamheter. Detta, och det faktum att där det bränns böcker bränns det snart människor, är goda skäl att tydligt ta avstånd från Paludans uppviglingar.

Extremisternas manifestationer tas som intäkt av islamistiska fundamentalister att uppvigla till hat och våld mot icke-muslimer och västerländska värderingar. Dessa härbärgerar ett enormt våldskapital. Detta kan ett demokratiskt samhälle aldrig acceptera och måste med kraft motarbeta.

Dessa hamnar nu i kläm mellan högerextrema bokbrännare och islamistiska bilbrännare.

—  Frida Park

Men i den grupp Paludan är ute efter finns det de som aldrig skulle ta till handgripligheter. De vet att värna demokratiska rättigheter, som yttrande- och religionsfrihet. Några av dem har flytt till Sverige för att få ta del av dem. Dessa hamnar nu i kläm mellan högerextrema bokbrännare och islamistiska bilbrännare.

Religiösa, oavsett religion, som anammat demokrati inte bara som ett sätt att styra landet utan som ett sätt att leva och relatera till sin medmänniska, väljer inte våldsamheter, upplopp, eller stenkastning som respons på kränkningar. Vi väljer att protestera på demokratiska sätt.

Jag skriver “vi” för även kristna får sin beskärda del av kränkningar i yttrandefrihetens namn. Göteborgspostens ledarsida menar att polisens reaktioner på Koranbränningen i Malmö visar att det i Sverige görs skillnad mellan religioner (31/8): “Om någon skulle sparka fotboll med Bibeln skulle det inte finnas på kartan att bli gripen av polisen”. Ståndpunkten är förståelig. Varför talas det till exempel inte om samma åtalspunkt när Elisabeth Olsson hänger upp Ecce homo i Uppsala domkyrka? Eller varför nekades inte Marilyn Manson inreseförbud i Sverige i samband med sin turné där han ville riva sönder Bibeln på sin konsert? Eller vad sägs om Pussy Riot som rusar in nakna och vanhelgar kyrkorum i Ryssland? Men inget av det ovan nämnda görs med uttalat syfte att kristna ska hetsas att ta till våld och sedan samlas ihop och kastas ut ur landet. Provokationen är riktad i första hand mot kristendom, inte kristna. Paludan och Park struntar helt i islam. De är ute efter muslimer. Det är en skillnad.

Paludan och Park struntar helt i islam. De är ute efter muslimer.

—  Frida Park

Men tro inte annat än att kristna blir väldigt upprörda när biblar bränns och kyrkorum vanhelgas. Vi är på det sättet inte ett uns mindre engagerade i vår tro än vad muslimer är i sin. Det gör på djupet ont när någon nyttjar sin lagstadgade yttrandefrihet till att djupt kränka och visa bristande respekt mot hela grunden till en människas existens: tron.

Att det sekulära Sverige inte förstår att navigera i ett mångreligiöst och mångkulturellt samhälle är inte förvånande. Och felet är delvis kyrkans; den delen av kyrkan som accepterat, och till och med predikar, att tron ska vara privat och utövas i slutna rum. Därför har alltför många en felaktig bild av religiös tro som en ytlig åsikt, en slags söndagskostym som enkelt kan hängas in i garderoben efter helgens gudstjänster innan arbetsvardagen infaller: “Lite kränkningar får man väl stå ut med”.

Kristna som vet och förstår hur ont det gör att få sin tro kränkt å det grövsta bör i sympati med muslimer som utsätts för samma sak tydligt ta ställning emot såväl högerextremas som islamisters agenda, i ord, i handling och – varför inte – i bön.

[ Läs mer: Bön mot planerad Koranbränning i Stockholm ]