Nej, islam är knappast på väg att ta över Sverige

Det har varit en höjdarvecka för religionsstatistiker: SOM-institutet har släppt sin undersökning “Svenska religionstrender” och Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) rapporten “Ett mångreligiöst Sverige i förändring”.

Båda bygger på ett digert underlag och ger en god bild av religiös tro och praktik i Sverige. Det är viktig kunskap, inte bara för politiker, journalister och andra som arbetar med samhällsfrågor, utan också för kyrkorna.

I stora drag håller de breda trenderna i sig. Sekulariseringen av den svenska majoritetsbefolkningens fortskrider. Andelen som uppger att de inte tror på Gud, inte ber och aldrig besöker en gudstjänst blir långsamt fler. Minskningen sker dock inte på bekostnad av dem som är går regelbundet till kyrkan. De utgör fortfarande en robust minoritet. Fem procent av befolkningen går veckovis på gudstjänst, vilket är en siffra som varit stabil i decennier. I stället är det personer vars koppling till kyrkan redan är vag som försvagas än mer.

[ Läs mer: Här är landskapen i Sverige där man ber mest - och minst - till Gud ]

Materialet väcker många tankar, men det finns tre saker som är särskilt värda att reflektera över.

Journalister och politiker behöver inse att religiöst engagemang fortfarande är ett betydande inslag i det svenska samhället. SST bedömer att det anordnas över 10 000 religiösa samlingar under ett vanligt veckoslut, vilket innebär över en halv miljon gudstjänster per år. Och 32 procent av befolkningen, eller 2,6 miljoner människor, uppger att de besökt någon sådan samling under det senaste året.

Religiöst engagemang är med andra ord en långt större och bredare verksamhet än vad medierapporteringen i de flesta tidningar och nyhetskanaler vittnar om.

Värt att notera är att de senaste årens stora migration inte lett till någon ökning av religiositeten i Sverige. Det återspeglar inte minst den stora sekularisering som sker bland migranter, och främst bland människor med muslimsk kulturell bakgrund. Enligt SST:s siffror är kulturella muslimer mindre religiöst aktiva än Svenska kyrkans medlemmar.

Medierna skildrar högljudd radikalisering, medan statistiken talar om en tyst sekularisering.

—  Joel Halldorf

Det är knappast den bild man får när man följer rapporteringen om islam i tidningarna. Islam i Sverige framstår alltjämt som en gåta som ingen har grepp om. Medierna skildrar högljudd radikalisering, medan statistiken talar om en tyst sekularisering. Islam är knappast, som en del tycks frukta, på väg ta över Sverige.

För kyrkorna är undersökningarna en påminnelse om hur långt avståndet är till det svenska majoritetssamhället. Att omfamna kristen tro, gå i kyrkan och leva ett liv i lärjungaskap är ett val som blir allt mer udda i Sverige. Det gör att kyrkor och församlingar behöver fokusera på hur man stöder dem som försöker leva ett sådant liv.

Detta är en särskild utmaning för frikyrkorna som ju är traditionella väckelserörelser. Här har fokus ofta legat på det utåtriktade i form av mission och evangelisation. Det är givetvis fortfarande viktigt, även om formen måste förändras när Sverige sekulariseras. Men bildning och vägledning till fördjupning har inte alltid haft samma prioritet, vilket varit en orsak till att frikyrkorna förlorat många medlemmar.

I en kristen kultur kan kyrkan räkna med att samhället, skolan och till och med staten på olika sätt uppmuntrar till ett kristet liv. Så är det inte i dag: nu ligger hela ansvaret för detta på församlingarna. Det är inget att beklaga sig över, utan är naturligt – men det innebär likväl en utmaning.

Svaret stavas inte nödvändigtvis mer kyrklig verksamhet. Att få människor till kyrkan tre till fyra gånger i veckan var kanske möjligt på 1950-talet, men så är det inte i dag. I stället måste kyrkorna bli bättre på att fylla på människors ryggsäck med saker som de kan bära med sig ut i vardagen, för att där leva ut och fördjupas i sin tro.

Detta behöver ha olika former. Enkel vägledning till vardagsbön. Stöd till familjers andaktsliv. Nätverk av mindre gemenskaper. Digitala resurser av olika slag. Kurser och utbildningar. Böcker och tidningar. Och så vidare.

Bör vi förstå sådant som nationalism, konsumism och digitalisering som vår tid “väckelserörelser”?

—  Joel Halldorf

Slutligen väcker undersökningarna en fråga som såväl kyrkorna som SOM och SST, som vill mäta svenskars tro, behöver svara på, nämligen: vad det egentligen är som ersätter gudstron? Vilka livsåskådningar och ideal tar de traditionella religionernas plats i människors liv?

Är det ett tomrum som breder ut sig eller leder sekulariseringen till att livsåskådningar som existentialism och sekulär humanism växer? Eller bör vi förstå sådant som nationalism, konsumism och digitalisering som vår tids “väckelserörelser”?

Om människan är naturligt religiös måste något komma i kyrkornas ställe. Frågan är bara vad och hur kyrkorna ska möta detta.

[ Läs mer: Nya siffror: Så många svenskar tror på Gud ]