Hur är det nu, anser Kristdemokraterna att föräldrar är, eller inte är, bäst lämpade att avgöra vad som är bäst för sina egna barn? På senare tid har partiet uppvisat tecken på en oroväckande omorientering.
På fullständigt begriplig kristdemokratiska skriver Jimmy Loord och Chatrine Påhlman, tidigare riksdagsledamöter för KD, indignerat om en socialdemokratisk riksdagsmotion om obligatorisk förskola att: “Sveriges småbarnsföräldrar alltid gör sitt bästa för sina barn” (Dagen Debatt 20/10). Argumentationen känns igen: “att den enda rimliga slutsatsen är att beslutsrätten över när barnen ska börja förskolan ska ligga hos föräldrarna själva, inte hos politiker som anser sig veta bättre”. Ja, fram tills nu.
För nu pläderar kristdemokratiske gruppledaren i riksdagen, Andreas Carlson, i en intervju i Dagen (8/10) för att obligatorisk språkförskola för barn till icke-svenskspråkig bakgrund ändå är det bästa sättet att komma till rätta med dåliga skolresultat bland dessa elever. De som kommit hit, många gånger på flykt undan krig, anses av partistyrelsen alltså inte kunna bedöma vad som är bäst för de egna barnen?
På partistyrelsens förslag reagerar bland annat Maria Maric, kristdemokrat som håller kurser i kristdemokratisk ideologi, och frågar hur man kom fram till att detta är den mest ändamålsenliga åtgärden: “Främjar förslaget det personliga ansvarstagandet? Innebär det god hushållning med skattebetalarnas pengar? Stärks familjen? Ska verkligen politiken lägga sig i detta, på detta sätt?”(Dagen 27/10).
Det är en mycket farlig dörr KD är på väg att öppna, med berått mod
och i strid med sitt eget partiprogram.
— Frida Park
Maric sätter fingret på ännu en springande punkt: “Att inte sätta sitt barn i förskolan ska inte kunna ses som en skadlig handling gentemot barnet om hemförhållandena i övrigt är goda”. Det är en mycket farlig dörr KD är på väg att öppna, med berått mod och i strid med sitt eget partiprogram, när partiet genom att hävda att barnen inte får tillräckligt goda kunskaper med sig hemifrån föreslår obligatorisk förskola. Vilka andra kunskaper ska det i framtiden vara tvång för barnen att kunna uppvisa innan tre års ålder för att slippa tvingas in i förskola?
Ja, det är ett allvarligt problem att barn inte får tillräckliga kunskaper i svenska. Men det blir bara märkligt när KD låtsas som att det inte även gäller barn som redan går i förskolan. En förskola som brottas med brist på utbildad personal och alldeles för stora barngrupper. En situation obligatorisk språkförskola oundvikligen skulle förvärra.
Hade KD hållit fast vid sina principer hade en “öppen språkförskola” varit att föredra, enligt den modell som kommuner eller kyrkor ofta erbjuder med öppen förskola eller kyrkis, så att föräldrar och barn tillsammans kan få lära språk utan att behöva skiljas åt eller bryta en anknytning som för många av barnen är den enda trygghet de har kvar i sitt nya sammanhang. Och varför inte SFI med småbarn och förstärkt svenskutbildning för personal i barnomsorg och skola?
Det pågår alltså en strid i KD inför fredagens partifullmäktige då förslaget om obligatorisk språkförskola, tillsammans med övriga förslag i ett nytt utbildningspolitiskt program, ska behandlas. Och detta är inte det enda förslaget som får kristdemokratiska gräsrötter att reagera mot partiledningen.
All trovärdighet partiet haft som barnfamiljernas försvarare gentemot
klåfingrigt överförmynderi riskerar att kastas rakt ned i blöjhinken.
— Frida Park
Som KD själva har konstaterat på sin egen hemsida är det fortfarande så att forskning visar att undervisning på det egna modersmålet hjälper elever att kunna lära in andra språk. Men detta ignorerar partistyrelsen som nu föreslår helt slopad modersmålsundervisning. Ja, verkligheten har förändrats sedan undervisningen infördes och forskningen uppdateras. Men om undervisning inte fungerar tillfredsställande är lösningen rimligen inte att ta bort den utan att se till att den fungerar bättre.
Varför inte, som partiets egen utbildningspolitiska talesperson Gudrun Brunegård föreslår när hon går emot partistyrelsen i den här frågan, utreda vem som har rätt till denna undervisning, hur man uppnår ökad likvärdighet, ökar andelen behöriga lärare till exempel genom digital och fjärrundervisning? Men partistyrelsen vill inte utreda utan yrkar på avskaffande.
Det är bara att hålla med KD om att det är oerhört viktigt att kunskaperna i det svenska språket förbättras. Det är vägen in i det svenska samhället. Det gäller barn och det gäller vuxna. Men det är anmärkningsvärt att partistyrelsen, med Ebba Busch i ledningen, i en sådan enkel handvändning överger tidigare uttalanden baserat på pedagogisk erfarenhet, forskning och därtill viktiga principer.
Det är inte liten sak som står på spel. All trovärdighet partiet haft som barnfamiljernas försvarare gentemot klåfingrigt överförmynderi riskerar att kastas rakt ned i blöjhinken om inte partifullmäktige förmår att ta partistyrelsen i örat på fredag.
Läs mer: Frida Park: Steget till obligatorisk förskola känns inte lång borta