[ Elisabeth Svantesson: Verkligheten kräver att biståndspolitiken omprövas ]
Elisabeth Svantesson bör inte underskatta att bistånd som inriktar sig på förebyggande åtgärder gör det mindre angeläget att fly. Det handlar exempelvis om att motarbeta låg levnadsstandard, förtryck och konflikter. Det finns inga garantier att förebyggande bistånd ger färre migranter, men det ger rimligen inte fler.
Det finns många anledningar till att hålla fast vid enprocentsmålet som M vill överge: det följer BNI. Biståndsökningen i kronor beror alltså på att Sverige helt enkelt har fått mer pengar i statens plånbok. Att då backa från ett globalt ansvar är olyckligt av flera skäl.
Det är klokt att, som Moderaterna vill, satsa på innovationer och småskalighet eftersom det uppmuntrar människors kreativitet och självständighet. Men det är inte abstrakta idéer om äganderätt och marknadsekonomi som driver utveckling, utan människor som kan verka inom fria samhällen. Det var därför jag förslog att biståndets skulle riktas om till organisationer som ligger närmare vanliga människor, så att de exempelvis kan starta företag. En sådan strategi borde med andra ord passa väl in i vad M vill med sin biståndspolitik.
Visst kan det låta bra att låta andelen som går till humanitärt bistånd öka, men det betyder självklart att annat bistånd måste minska. Svantesson skriver att 16 miljarder kommer att frigöras från den totala biståndsbudgeten med Moderaternas förslag. Men om en större andel av biståndskakan ska gå till humanitärt biståndet är frågan hur mycket det till slut bli kvar till innovationer och företagande som syftar till att förändra människors levnadsstandard på lång sikt. Det är nog bara i Moderaternas egna kalkylark som det är möjligt att få ihop allt det.
