Sucken från ett av mina barn, numera högstadieelev, var djup när ännu en dystopisk bok kom hem från skolan. Visserligen kan man inte annat än att glädja sig när de faktiskt får i uppgift att läsa hela böcker. Men listan över lärarutvalda böcker de läst hittills visade sig inte vara någon munter läsning: Ingen ser dig; När hundarna kommer; Förr eller senare exploderar jag; Flugornas herre; Before I die; Hunger Games; Björnstad; Manifest för hopplösa. Död, skräck, dystopi, obotlig cancer, mord, olycklig förälskelse, identitetskris, droger, misslyckanden och besatthet. Varför? Denna kanon tyder på en rätt grund uppfattning om vad som förmår fånga ungas intresse. En trend som för övrigt kan skönjas på många bibliotek.
[ Frida Park: Största hotet av alla är hopplösheten ]
Inget barn mår bra av att enbart få växa upp i madrasserade rum. Att få möjlighet att läsa och uppleva stor litteratur som skapar stora känslor och upplevelser är en gåva. Ett uppdrag som vilar aldrig så tungt på skolan att förmedla till eleverna. Men när böckernas känslor och upplevelser uteslutande kretsar kring tillvarons mörka dimensioner finns det anledning att tänka ett varv till.
Är det verkligen för mycket begärt, att högstadieelever någon gång får i läxa att läsa om en ljusnande framtid som kan bli deras?
— Frida park
Oavsett om man menar att det beror på att unga i dag saknar verktyg för att hantera tillvarons komplexitet eller om det faktiskt handlar om att livet nu för tiden drabbar unga hårdare än förr, måste larmen om ungas eskalerande psykiska ohälsa tas på allvar. För även om många barn och unga tack och lov växer upp till välfungerande vuxna utvecklar andra alkoholrelaterade problem, depression eller personlighetsstörning.
[ Corona leder till en existetiell utmaning ]
Allvaret bekräftas av Henrik Anckarsäter, överläkare och professor i psykiatri, som forskat kring barn och ungas psykiska mående. Majoriteten av barn och ungdomar mår psykiskt bra men en liten grupp som är av oförändrad storlek över tid har svåra psykiska problem. Andelen därutöver som upplever sig må dåligt bestäms i hög grad av sociokulturella faktorer. “En sådan här litteraturlista är direkt farlig för tonåringar med viss sårbarhet men inte utvecklade problem”, säger Anckarsäter till Dagen. Man kan fråga sig om den reflektionen finns i skolan?
Vi befinner oss mitt uppe i en världsomfattande pandemi. Gymnasieskolor och många högstadieskolor har stängt ned, helt eller delvis. Tillvaron ter sig för många allt annat än ljus. För den med få år på nacken finns inte en lång levnad att kunna se tillbaka på i backspegeln och så tröstas av erfarenheten av att livet går upp och ned – det mesta löser sig. Ett drygt år i en tonårings liv är en eon av tid. Att dagens influencers är mer fokuserade på klimatkris och utseende än hoppfulla visioner underlättar troligen inte.
[ Camilla Olsson: Panikångest innebär inte att man måste pausa allt i livet ]
Svend Brinkmann, dansk psykologiprofessor, väckte en del uppmärksamhet när han menade att man gott kunde ge sin coach sparken och läsa en roman i stället. Ska den tesen hålla är det nog inte oviktigt att bokutbudet bjuder på både mörker och ljus, skratt och tårar – precis som livet i stort gör. Är det verkligen för mycket begärt, att högstadieelever någon gång får i läxa att läsa om en ljusnande framtid som kan bli deras?