Stefan Löfven i kläm mellan sköldarna

Den regeringsombildning som presenterades i fredags kan klassificeras som minimalistisk. Stefan Löfven tog inte chansen att toppa sitt lag inför riksdagsvalet i september 2022 utan gjorde bara det som måste göras efter förändringarna i Miljöpartiet. Det som möjligen kunde få ögonbrynen att höjas var att den så kallat feministiska regeringen nu har en man, Per Bolund (MP), även som vice statsminister. Just för att titeln mest har symbolisk betydelse kan man fundera över varför Löfven valde honom och inte det nytillträdda kvinnliga språkröret Märta Stenevi. Förklaringen, att rollen alltid hamnat hos miljö- och klimatministern, är inte helt övertygande, om det nu inte är så att det var ett starkt önskemål från MP att ladda just den ministerportföljen med så mycket krut som möjligt.

[ Nya MP-ledaren Märta Stenevi: Jag vill skicka KD till söndagsskolan ]

Det finns värre huvudbry för statsministern i ett läge när Sverige kan stå inför en regeringskris som skulle kunna leda till något så ovanligt som ett extraval. Januariöverenskommelsen knakar betänkligt i fogarna eftersom Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni i allt envetnare tonläge proklamerar att förslaget till ny migrationslag strider mot vad de fyra parterna kom överens om. I SVT:s Agenda (7/2) skickades ansvarig minister Morgan Johansson (S) fram för att gjuta olja på vågorna genom att försäkra att formuleringen om en ny humanitär grund är avsedd att förtydligas ytterligare så att det framgår att den bara kommer att tillämpas i väldigt få undantagsfall.

Ponera att Löfven lyckas med manövern att tillfredsställa Sabunis krav. Då uppstår nya bekymmer internt i regeringen och även i relation till Centern.

—  Elisabeth Sandlund

Det förefaller osannolikt att Sabuni skulle låta sig nöjas med detta. Hon verkar ha bestämt sig för att januariöverenskommelsen ska kastas på soptippen utan hänsyn till att hon inte har hela partiet med sig, att åtskilliga liberaler tycker att det är osmakligt att utsatta människor används som bricka i ett politiskt spel och, inte minst, att Liberalerna löper en påtaglig risk att ramla ur riksdagen vid nästa val, vare sig det hålls i förväg eller inte.

[ Elisabeth Sandlund: Medmänsklighet bristvara i adventstid ]

Men ponera att Löfven lyckas med manövern att tillfredsställa Sabunis krav. Då uppstår nya bekymmer internt i regeringen och även i relation till Centern. Möjligheten till vidgad humanitär grund var ett absolut krav från Miljö­partiets sida för att låta lagförslaget gå ut på remiss i höstas. Och Annie Lööf har varit tydlig med att anledningen till att Centern sa nej till att justera gymnasielagen var att de ensamkommande flyktingungdomarna i stället ska kunna prövas mot en sådan paragraf. Det skulle ge “den som haft uppehållstillstånd, varit skötsam och har en stark anknytning till landet” långsiktiga förutsättningar, skrev hon och Centerns migrationspolitiske talesperson Jonny Cato debattartikel i Svenska Dagbladet i december.

Kort sagt, Stefan Löfven, befinner sig i den föga avundsvärda situationen att vara klämd mellan sköldarna. Till råga på allt i en fråga som är av största vikt – för de politiker som försöker manövrera sig fram men allra mest för de människor det till syvende och sist handlar om.