Som Elisabeth Sandlund skrev tidigare i veckan är statsminister Stefan Löfven klämd mellan olika viljor gällande migrationsuppgörelsen. Det är slående hur få år det tog att ändra narrativ, från “öppna hjärtan” till det motsatta. Det finns många exempel som illustrerar detta, men frågan är om inte Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson för M, tar något slags pris. Som svar på TT:s fråga om det inte är rimligt att lätta på kraven på de ensamkommande som omfattas av gymnasielagen med anledning av pandemin – en pandemi som gjort många arbetslösa och att många företag gått i konkurs – anför hon att detta vore orimligt “gentemot de ensamkommande”. Visst har Malmer Stenergard helt rätt i att dessa behandlats riktigt illa, från allra första början. Men det hade kanske varit lättare att tro på M:s sympati om det också backats upp av skarpa förslag från M för att ge dem vad som verkligen skulle hjälpa dem: amnesti.
[ Elisabeth Sandlund: Stefan Löfven i kläm mellan sköldarna ]