En morddömd konvertit som trots allt måste få stanna

Det brutala mordet på en man ombord på en buss i Kiruna i somras sedan har väckt starka känslor. De tre skyldiga, en man från Afghanistan och hans två tonårssöner, har dömts. Mannen ska avtjäna ett livstidsstraff, sönerna får sluten ungdomsvård. Tonåringarna har svenskt medborgarskap och kan därmed inte utvisas efter avtjänat straff. Det kan inte deras far heller, men av en annan anledning. Att han har permanent uppehållstillstånd i Sverige är i och för sig inget hinder, däremot att hans asylskäl är att han konverterat från islam till kristen tro och därmed riskerar förföljelse, kanske död, i hemlandet.

[ Kirunamördare ses som konvertit kan inte utvisas ]

Vi har en situation där konvertiter systematiskt möts av misstro av Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Alldeles för ofta underkänns de därför att de inte klarat läxförhör om skillnaden mellan olika kristna samfund eller inte förmått göra avancerade teologiska utläggningar om specifika bibelställen. Intyg och vittnesmål från präster och pastorer som känner konvertiterna väl och som har varit deras följeslagare på den andliga resan tillmäts föga eller ingen vikt.

Det sticker i ögonen att en person som begått ett avskyvärt brott och som dessutom inte på flera år har varit engagerad i den kyrka som gick i god för honom får stanna i landet. Upprördheten är lätt att förstå. Men problemet är allt annat än enkelt.

För det första: Att mannen i fråga slutat vara engagerad i församlingen säger inget om huruvida han var ärlig eller inte när han sa sitt ja till Jesus Kristus år 2014. Det kan ha varit en bluff men konversionen kan lika väl ha varit på riktigt vid den tidpunkt när den skedde.

[ Frida Park: Risk för att oäkta konvertiter exploaterar kyrkans godhet ]

Alla som möter människor med annan religion med nyfikenhet på och intresse för kristen tro löper risk att då och då bli lurade. Det innebär inte att arbetet med att presentera evangeliet för den som har sitt ursprung i ett annat land med annan religion ska upphöra. Tvärtom behöver det förstärkas och förfinas med en genomtänkta och väl förankrade rutiner för vad som krävs för att exempelvis ett dop ska kunna genomföras och intyg till myndigheterna utfärdas. En sådan process har skett under de senaste decennierna och de ansträngningarna måste fortsätta.

Det sticker i ögonen att en person som begått ett avskyvärt brott får stanna i landet.

—  Elisabeth Sandlund

För det andra: Låt oss för resonemangets skull anta att mördaren i Kiruna var en falsk konvertit, som tog till det enda skäl han kunde hitta för att få stanna i Sverige. Även om så vore kan det som skedde i det ögonblick när han vände ryggen till islam inte göras ogjort. En utvisning till Afghanistan skulle kunna innebära att han döms till döden för apostasi. I så fall skulle Sverige i praktiken utfärda ett dödsstraff som verkställs via ombud – en ohållbar situation med konsekvenser för viktiga principer i den rättsordning som gäller i vårt land.

[ 68 procent har bedömts inte ha en genuin kristen tro ]

Den risken är inte värd att ta. Den statliga utredning som tillsattes förra våren med tydliga direktiv att föreslå skärpta regler för utvisning på grund av brott ska lämna sitt betänkande redan vid halvårsskiftet. Även i ett nytt regelverk måste skyddet för flyktingar som riskerar svår förföljelse eller död om de skickas ut bibehållas. Hur orättvist det än kan tyckas mot alla dem som kämpar för att få stanna i vårt land.