Sedan frikyrklighetens storhetstid har det skett en mycket stor tillbakagång, som Stefan Swärd skriver i en gästkrönika (26/5). Hur kan de röda siffrorna vändas? Just nu pågår en debatt inom Equmeniakyrkan om detta. Magnus Hagevi, ledarskribent i Sändaren, skrev en text om “elefanten i rummet”: Hur församlingar som betonar “vikten av en personlig relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum är de som står emot sekulariseringen”. Samtalet är nödvändigt.
I takt med att allt fler blir vaccinerade närmar vi oss en dag då mänsklighetens undantagstillstånd är över. Har dödens omedelbara närhet fått oss att reflektera över våra själars behov av frälsning, eller har isoleringens brytande av goda vanor gjort att även kristna kommer ha svårt att hitta tillbaka till församlingen? I oktober förra året frågade Joel Halldorf på Dagens ledarsida vad det nya normala kommer att bli efter covid-19: stärkt coronasekularisering eller coronaväckelse? Sverige och svensk kristenhet är i stort behov av det senare.
[ Stefan Swärd: Så vänder vi frikyrkornas negativa trend ]
Vi drömmer om levande församlingar där Andens liv flödar in i människor och vidare ut i hela världen.
— Frida Park
När samhället öppnar igen skapas unika möjligheter för församlingarna att samla de skingrade och nå nya människor. Nej, nostalgiska drömmar om väckelsen som den såg ut för ett sekel sedan är knappast vägen för att vända en negativ trend och motverka sekularisering. Men vi behöver väcka och vaka över en längtan efter att få se hela samhället, kyrkorna och individerna bli genomsyrade av kristen tro.
Detta är Dagens vision. Vi arbetar för och drömmer om levande församlingar där Andens liv flödar in i människor och vidare ut i hela världen. Det är ingen slump att det ur väckelserörelserna växte fram en kamp för nykterhet och omsorg om utsatta – hemma och i utvecklingsländer. Som Hasse Boström, tidigare ledarskribent, skrev i Dagen (24/7-20): Förvandlade människor kan förvandla ett samhälle.
[ Hasse Boström: Väckelse bygger inte på metoder ]
Björne Erixon, pastor och bibellärare, skrev i Dagen (2/9-20) om människors existentiella behov efter pandemin: “Vi måste hysa tillit till Andens omskapande förmåga att förvandla och upprätta människor, där en sund, trygg karismatik har sin givna plats.” Men hindras längtan efter ett andligt uppvaknande i Sverige och i våra kyrkor av att det funnits de som oförsvarligt nog farit illa av olika former av andligt maktmissbruk? Lärdomarna blev dyrköpta men kan riskera att kosta än mer om församlingar hamnar i det andra diket: Att utifrån rädsla och kontrollbehov sky allt som liknar karismatik.
Kanske handlar det om, som Daniel Alm, föreståndare Pingst FFS, skriver i Tungotal, tänkande och tjänande, att om de djupgående, sunda andliga brunnarna är igenlagda behöver vi gräva fram dem tillsammans. Vi befinner oss i pingsttid under en pandemi och vi längtar efter att tillsammans med allt Guds folk lära oss mer om vad det betyder att be: “Kom helige Ande!” Kanske har detta något att göra med huruvida vi står inför coronaväckelse eller coronasekularisering.
[ Mikael Hallenius: Karismatik är inte synonymt med osund andlighet ]
