Den kristna kyrkan har en dyster historia när det gäller antisemitism. Det har hetat att judarna dödade Jesus. Martin Luther är väl känd för sin antijudiska hållning, men varken Katolska kyrkan eller frikyrkorna är utan skuld. De europeiska kristna enhetskulturerna uppfattade judarna som ett hot. Det är ett mörkt arv för kyrkorna att bära.

[ Antisemitism på nedgång i Sverige ]

Dessbättre verkar antisemitiska strömningar minska i Sverige, konstaterar den rapport som Forum för Levande historia nyligen publicerade. Sommaren 2020 genomförde de en undersökning tillsammans med Novus för att kartlägga svenskars uppfattning om judar. Rapporten visar glädjande nog på sjunkande siffror för antisemitiska åsikter i jämförelse med en liknande undersökning från 2005.

Den judiska diasporan visar att det är möjligt att leva med en egen kultur och på samma gång vara helt hemma i en kultur man inte styr.

—  Fredrik Wenell

Men antisemitismen finns tyvärr fortfarande kvar. Den ser dock olika ut beroende på vilka som har antijudiska åsikter. Det finns en variant, som Dagen skrivit om tidigare, som kommer ur en aversion mot hur staten Israel agerar. Enligt rapporten är det främst kvinnor det gäller. Hur siffrorna skulle sett ut om samma undersökning genomfördes efter den senaste konflikten är därför svårt att slå fast, men det är inte otroligt att det skulle funnits en större andel som visat på antijudiska hållningar. Så en lägre andel i dag får inte ses som en garanti för en fortsatt nedgång. Det är en bräcklig framgång.

[ Elisabeth Sandlund: Judar i Malmö väljer bort vissa skolor ]

Två grupper sticker ut gällande andelen som hyser antisemitiska åsikter. Muslimska grupper och Sverigedemokrater.

I den förstnämnda gruppen finns en mer utbredd antisemitism. Trots det kan antisemitismen inte beskrivas som ett importerat problem, den har inte ökat utan minskat även efter den stora migrationen till Sverige. Manliga Sverigedemokratiska väljare sticker också ut. Denna grupp är mer benägen att exempelvis tro att judarna ligger bakom världsomspännande konspirationer.

Men en viktig faktor som kan förklara att det trots allt finns en positiv nedåtgående trend är ålder. Det vill säga äldre människor har i högre utsträckning antisemitiska övertygelser än yngre. Man kan alltså förvänta sig en fortsatt nedgång. Men det är ingen naturlag. Samhället och politikerna måste hela tiden vara vaksamma över de strömningar som uppträder med antijudiska hållningar.

[ Frida Park: Rektor Hamids antisemitism tyvärr alltför vanlig ]

Enligt rapporten verkar det dock finnas ett recept mot antisemitism som inte är beroende av ålder. Den som har en judisk vän har nämligen sällan aversion mot judar. Det är därför viktig att det i samhället finns möjlighet för människor från olika religioner, politiska grupperingar, sociala klasser och etniciteter att mötas med sina specifika kulturer.

När judarnas historia studeras upptäcker vi snart att de haft en stor betydelse för de platser där de levt. Judisk kultur är därför ett av tecknen på att kulturell homogenitet är en chimär. Den judiska diasporan visar att det är möjligt att leva med en egen kultur och på samma gång vara helt hemma i en kultur man inte styr. Det är möjligt att bevara en egen kultur och på samma gång bidra till det övriga samhället, något som dagens mångkulturella Sverige kan lära av judarna.

[ Erling Rimehaug: Varför hatas judar på grund av Israel? ]