Utvisningspaus löser inte problemen

Det satt långt inne men till sist bestämde sig Migrationsverket för att Sverige ska följa Finlands exempel och tillfälligt stoppa utvisningarna till Afghanistan med tanke på den upptrappade konflikten mellan regeringen och talibanerna som utlösts av USA:s beslut att dra tillbaka sin militära närvaro i det krigshärjade landet.

Situationen i Afghanistan har på kort tid gått från riktigt illa till ännu värre. Talibanerna är på frammarsch och hävdar att de nu har makt över 85 procent av landets territorium. På tisdagen rapporterades om beskjutning mot presidentpalatset i huvudstaden Kabul och det blev uppenbart att uppmaningen från bland annat Sverige om vapenvila under den muslimska högtiden eid al-adha inte hörsammats. Det är alltså knappast överraskande att den afghanska regeringen meddelat att de under de närmaste tre månaderna inte klarar att ta emot personer som tvångsutvisas från länder som de flytt till.

[ Konvertit lättad över att slippa utvisning - just nu ]

Enligt folkrättens regler är det förvisso så att alla länder har skyldighet att släppa in sina medborgare i landet. Men det krav som omedelbart framställdes från Moderaternas sida, att straffa Afghanistan med att dra in det svenska biståndet, kan bara definieras som kontraproduktivt. Det skulle drabba de sämst ställda i landet och ytterligare minska möjligheterna att motverka talibanernas grymheter, som i stor utsträckning riktar sig mot svaga grupper och som innebär ett kvinnoförtryck av sällan skådad omfattning.

Migrationsverkets besked om att det är omöjligt att genomföra avvisningar till Afghanistan tills vidare gör att den diskussionen är överspelad – åtminstone för tillfället. Vad som inte är överspelat är däremot situationen för de personer som hoppats på en framtid i Sverige men som fått besked om att deras skäl för att få stanna är för svaga och att de kommer att, frivilligt eller med tvång, tvingas tillbaka. De har nu fått en respit av obestämd längd, tills situationen i Afghanistan bedöms ha förbättrats. Men det är inte mer än en temporär lättnad, ingenting som gör det möjligt att tänka framåt, att börja skapa sig en framtid i vårt land.

[ Kristna kan bli enklare måltavlor för talibaner ]

Det är en tragedi för de personer det handlar om, som redan levt i åratal av ovisshet. Men det är också en tragedi för oss andra. Många i den grupp det handlar om är unga män i arbetsför ålder som om de bara fick möjlighet skulle kunna bidra till det svenska samhällsbygget. Inte så få är konvertiter som har en fullt berättigad fruktan för sina liv om de tvingas till ett Afghanistan där deras chanser ytterligare försämrats när talibanernas inflytande växer. Ja, det finns afghanska flyktingar som begått brott under sin tid i Sverige och som dömts till utvisning. Inte heller de kan just nu skickas tillbaka till ett land i krig. Hur de hanteras under väntetiden är en sak för sig. Men de är undantag, inte regel.

Framtiden ser inte ljus ut, inte för människor på flykt och inte för den som vill slå vakt om Sveriges tradition att visa humanitet och generositet

—  Elisabeth Sandlund

Och framtiden ser inte ljus ut, inte för människor på flykt och inte för den som vill slå vakt om Sveriges tradition att visa humanitet och generositet mot den som är i nöd. I går, den 20 juli, trädde den nya migrationslagstiftning som riksdagen klubbade för fyra veckor sedan i kraft. Den placerar Sverige i bottenskiktet i EU med tillfälliga uppehållstillstånd som regel och skärpta krav för familjeåterförening. Det är illa nog. Det återstår att se om klausulerna om “särskilt ömmande” omständigheter kan göra att exempelvis de afghanska ungdomar som omfattats av gymnasielagen får en framtid i Sverige.

Men ännu värre än att den restriktiva migrationspolitiken som redan gällt ett antal år nu blivit permanent är utfästelserna från både M och SD att riva upp lagen och införa ännu mer drakoniska påbud vid ett eventuellt maktskifte. Moderaternas migrationspolitiska talesperson Maria Malmer Stenergard förklarade i riksdagsdebatten, innan M tillsammans med SD, KD och L röstade emot lagförslaget, att hennes parti ska fortsätta att arbeta för en minskad invandring. Och i en debattartikel i Svenska Dagbladet lovar SD:s Jimmie Åkesson och Jonas Andersson att partiet kommer att vara garanten för en “kravbaserad, åtstramad och ansvarstagande politik, som sätter Sverige först” i den högerkonservativa regering som de ser fram emot efter valet i september 2022.

Det är vallöften som när de lanseras med hårdför retorik och förenklade resonemang kan vinna gehör i valmanskåren. Vad som krävs som motgift är att alla goda krafter förenar sig för medmänsklighet och mot främlingsfientlighet – utan att därmed förneka den katastrofala situation som decenniers misslyckade integrationspolitik lett fram till.

[ Pastor lät konvertit flytta in - rasar mot utvisningsbeslut ]