Vardagsrasismen visar sig i praktiken

År 2015 kommer med stor säkerhet att bli ihågkommet som året då politiken gjorde en 180-graders sväng i migrationspolitiken. Förändringen syftade inte bara till att hantera ett akut praktiskt problem utan gav också näring åt en underliggande vardagsrasism. Det visar ett granskande reportage i Dagens Nyheter (26/7). I alla regioner och på hälften av alla de vårdenheter som DN tagit kontakt med är det möjligt att önska en “etnisk svensk” och välja bort läkare eller tandläkare med utländskt utseende.

Mot kulturella mönster hjälper inte policies eftersom vanor alltid trumfar värderingar.

—  Fredrik Wenell

Visst finns det exempel på när vårdpersonal inte talar svenska tillräckligt bra och framför allt äldre patienter har svårt att förstå den som ska ge dem vård. Det är givetvis något som måste tas på allvar. Men det är inte fallet i reportaget. Här handlar det om människor som växt upp här, fullgjort läkarutbildningen på svenska universitet och har fått sin legitimation från Socialstyrelsen. De har helt enkelt uppfyllt alla krav för att få verka som läkare i Sverige.

[ Elisabeth Sandlund: Vårt Europa bygger murar ]

De uppgifter som framkommer i artikeln är graverande. Människor vägrar att ta emot akutsjukvård eftersom de inte litar på en läkare på grund av utseendet. Det kan inte med bästa vilja i världen kallas annat än rasism.

Hur hamnade vi här?

Politik är ofta ett spel om makten, men ingen oskyldig lek. Politikerna har alltid ett ansvar för den kultur deras politik formar. Det är inte troligt att svängningen som skedde 2015 är enda orsaken till att personer inte vill bli vårdade av människor med icke-svenskt utseende, men det sätt som politikerna numera talar om migranter legitimerar selektering av det här slaget. Och mot kulturella mönster hjälper inte policies eftersom vanor alltid trumfar värderingar, vilket DN:s uppföljande reportage visar (27/7).

[ Alf Svensson: Är det illegitimt att vilja rädda sin familj? ]

DN skrev i helgen, vilket Dagen uppmärksammat, att många kristdemokratiska väljare är vilsna på grund av att partiet har följt med i den omsvängning som skett i migrationspolitiken. De känner inte längre igen den kristna människosyn partiet säger sig stå för. Visst, det finns praktiska politiska skäl att begränsa invandringen, men precis som Alf Svensson säger är det generande om någon tror att det finns en enda tänkande människa som menar att vi kan hjälpa alla som är på flykt. Han påpekar därför mycket riktigt att det är tonläget och sättet man numera talar om migranter som är skrämmande.

[ Bengt Sjöberg lämnar Kristdemokraterna ]

Den omsvängning som skett i många partier har gjort att människor upplever det som försvarbart att välja bort läkare med svensk läkarlegitimation för att de inte ser tillräckligt svenska ut.

Det är dags att politiker och andra makthavare tar ansvar för den kultur som den nya migrationspolitiken skapat. Det går inte att gömma sig bakom integrationsproblemen eller den så kallade massinvandringen. Läkare med annan etnisk bakgrund gör ett alldeles utomordentligt jobb, som vi i ärlighetens namn inte skulle klara oss utan. Det är inte värdigt Sverige att de ska behöva utstå den här sortens vardagsrasism.