Kyrkan behöver vara en fristad från alkoholens avigsidor

I flera medier uppmärksammas nu mäns våld mot kvinnor. I Dagen har läsarna kunnat ta del av smärtsamma berättelser som vi måste ta till oss för att kunna göra skillnad. Inte förrän vi inser problemets magnitud och bakomliggande faktorer kan vi göra något åt det. Synen på “manligt” och “kvinnligt”, machokultur och låga trösklar gentemot våldsyttringar är några orsaker. Därtill vet vi att den som själv blivit utsatt för slag har närmare till att själv slå. Våld smittar.

Är det socialt accepterat att ta till en örfil i irriterade lägen – eller fördöms det kraftfullt? Etik och moral, normer och värderingar, spelar stor roll. Detta blir till en inbyggd gräns mot att ta till psykiska eller fysiska kränkningar. Den gränsen behöver försvaras och upprätthållas. Och till det krävs ett helt samhälle.

[ Pastor: Min pappa höll på att slå ihjäl mamma ]

Men i dagens samhälle krockar behovet av att upprätthålla denna gräns med synen på alkohol. Det finns studier som visar att moralen inte förändras av alkohol. Däremot påverkas bedömningsförmåga av olika situationer – och empatin försämras. Oförmågan att låta bli att slå sin partner kan alltså näppeligen skyllas på några öl för mycket. Usel moral nykter ger lika usel moral berusad – men med sämre bedömningsförmåga och sämre empati.

Din måhända sunda relation till alkohol kan legitimera andras sjukliga.

—  Frida Park

Det här är ingen nyhet för dem som lever i en familj där alkohol och misshandel förekommer. Har den som slår fått tag i rusdrycker vet de som brukar utsättas att det är fara å färde. Statistiken talar sitt tydliga språk. Det finns ett tydligt samband mellan alkohol och våld i nära relationer.

[ Frida Park: Kyrkorna får aldrig stå på förövarens sida ]

Svensk alkoholkultur parad med principer om individens frihet att göra som man själv behagar utan pekpinnar från andra är inte en lyckad kombo. Särskilt inte när fortsättningen på principen glöms bort: Så länge det inte skadar någon annan.

Många gånger visar det sig att nära vänner inte ens anade att misshandel pågick. Att då tänka “Men min lördagsöl till fotbollen skadar ingen” är inte konstigt. För visst, kanske är ett glas vin till söndagsmiddagen efter kyrkan ingen fara – för dig. Men om din måhända sunda relation till alkohol legitimerar andras sjukliga, de som inte slutar dricka i tid och de som inte tvekar att slå, kan din lördagsöl indirekt leda till måndagsblåmärken för barn att dölja på skolidrotten. Om ditt söndagsvin riskerar att göra så att fruar tvingas bli mästare på att ljuga för sina vänner tills lögnen en dag blir uppenbar – därför att de har slagits ihjäl – smakar det nog inte lika gott längre.

[ Så hjälper du kvinnor som utsatts för våld ]

Nu är var och en moraliskt skyldig för sina egna val. Den som slår är själv ansvarig. Men vi måste inse att normer spelar roll. Och normer skapas i relation till andra. Vi behöver en ny alkoholkultur i Sverige där var och funderar över hur han eller hon kan ta ansvar inte bara för sitt eget drickande utan också i ett större perspektiv.

Ibland måste vi måste våga stå ut med moraliststämpeln. För någon annans skull. Tillsammans kan vi på så vis påverka en av alla de faktorer som ligger bakom mäns våld mot kvinnor. Låt våra kyrkor bli en fristad för dem som drabbats av alkoholens baksidor. En fristad som kan rädda liv.

[ Mariell Edblad: Dags för frikyrkan att återvända till helnykterheten ]