Den för de allra flesta okända och bitvis extrema kristna rörelsen amish skulle med stor sannolikhet inte få plats i ett land som Sverige. Många av dem lever på ett sätt som förmodligen hade passat bättre på 1700-talet. Trots allt tal om att vi gillar olika skulle vi har svårt att inkludera sådana avvikare. Och till det avvikande i vårt land hör pingstvänner enligt DN:s recensent Aase Berg.
[ Pingströrelsen får gängmedlemmar att lämna kriminaliteten ]
Det blir tydligt i den recension hon skrivit om journalisten Anna Lindmans bok Sekten: En reportagebok om Knutby Filadelfia (30/8). I ett litet stycke av Bergs recension avslöjar hon sin egen oförmåga att vilja förstå dem som inte passar in i det hon kallar det normala. Det enda Berg kritiserar Lindman för är att hon “gullar med” pingstvänner, eller som hon säger, “till och med normaliserar dem”. Det normala har som bekant alltid en tendens att stöta ut de avvikande vilket genom historien har drabbat homosexuella, samer och romer, i Bergs fall handlar det om pingstvänner.
Den sortens svepande kritik får pulverlackering att framstå som precisionsmålning.
— Fredrik Wenell
Samtidigt bejakar hon Lindmans kritik av pingströrelsens “skräckslagna avståndstagande” från Knutby. Att pingströrelsen snabbt och bestämt tog avstånd från Knutby kan uppfattas som en normal reaktion eftersom de då, liksom nu av Berg, framställs som onormala, konstiga, till och med farliga. Men för pingstvänner i allmänhet var händelserna i Knutby lika otänkbara som Sovjets arbetsläger är för svenska vänsterpartister. Det är därför anmärkningsvärt att pingströrelsen hela tiden får stå till svars för de hemskheter som hände det där årtiondet på slätten utanför Uppsala.
[ Fredrik Wenell: Den svenska toleransen tål inte de annorlunda ]
Berg konstaterar självsäkert att det var pingströrelsens “indoktrinering av barnen och ungdomarna som beredde väg för radikaliseringen” i Knutby. Vilken grund har hon för att påstå det? Enligt henne är för övrigt kapitalismen och religionen lika skyldiga till att människors liv ödeläggs. Den sortens svepande kritik får pulverlackering att framstå som precisionsmålning. Det är inte speciellt svårt att komma på andra ideologier som också har haft sina avigsidor.
För om man vill går det att rikta blicken åt ett helt annat håll än avarterna. Då upptäcker man den skillnad som svenska och internationella pingströrelser gör för fattiga och utslagna. Det finns till exempel en ökande mängd forskning inom sociologi, antropologi och ekonomiska studier som visar hur den globala pingströrelsen, inklusive den svenska, hjälper människor att resa sig ur fattigdom. Genom den får också människor makt att bryta med totalitära politiska makter. Bilden är naturligtvis mångfacetterad, men de positiva delarna tycks inte passa in i Bergs bild av pingstvänner.
[ Pingströrelsen vill påverka om integration i valrörelsen ]
Det är dags att inse att Sverige borde bli bättre på att inkludera pingstvänner och andra avvikare, vilket borde vara det normala i en demokrati. Att Lindman normaliserar Pingstvänner borde Berg alltså se som något positivt och kan kanske bereda väg för att sådana rörelser som amish kan få plats också i det svenska mångkulturella samhället.
