Sänkta krav i årskurs nio är fel ände, Ekström

De lärare som förväntar sig att eleverna når goda resultat får också se goda resultat. Åtminstone godare än om låga, eller till och med inga, förväntningar ställs. Att visa och uttrycka tro på elevens förmåga är en princip som bra lärare är väl förtrogna med. Därför är det ytterst förvånande att utbildningsminister Anna Ekström (S) öppnar för sänkta krav för att komma in på gymnasiet.

[ Kristen skylt på skola väcker het debatt ]

Nej, det är inte förvånande att hon, och låt oss hoppas hela regeringen, är bekymrad över att så många som 16 000 elever lämnar grundskolan med icke godkända betyg i ett eller flera ämnen. Det kan leda till att dörren till gymnasiet stängs. Men Anna Ekström har fel.

Sänkta krav i slutet av grundskolan är inte den hjälp dessa elever behöver – hjälpen behövs redan från skolstart.

—  Frida Park

Visserligen är Ekströms oro befogad. Illavarslande arbetslöshetssiffror och ökande krav på arbetsmarknaden innebär att det är nödvändigt med en gymnasial utbildning, ja ofta även eftergymnasial. De som inte klarar sig igenom nålsögat, i det här fallet godkända slutbetyg i grundskolan, riskerar ett livslångt utanförskap. Ett som, hur rått det än kan låta, kan komma att kosta staten dryga slantar.

[ Markus Uvell: Lewi Pethrus hade rätt - det behövs mer kristendom i skolan ]

Det är alltså god ekonomi att satsa på att lägga tid och resurser på att stötta elever som har svårt att nå upp till grundskolans kunskapskrav. Men detta går sällan särskilt bra ihop med att kommuner, inte staten, är huvudman för svensk skola. Några få procent i sparbeting för skolan låter ju inte så farligt? Men det första som ryker är ofta pedagogiska resurspersoner, extra stöd eller mindre undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Precis det som behövs för att stötta elever som finner de stora klasserna eller studietempot svårt.

För vilka är de som inte når godkänt, motsvarande betyg E? Det är eleverna med funktionsnedsättningar, elever med svag teoretisk begåvning och nyanlända elever, visar betygsutredningen från 2020. Sänkta krav i slutet av grundskolan är inte den hjälp dessa elever behöver – hjälpen behövs redan från skolstart. Och detta kräver – just det – resurser.

I jakten på resurser diskuteras nu utformningen av friskolesystemet, kö eller lottning och förbud mot vinstuttag och det med högt tonläge. Men även huvudmannaskapet måste ses över. Är kommunen lägsta ändamålsenliga nivå? Eller är det dags för staten att träda in och ta ett helhetsansvar som fritidspolitikerna i kommunerna inte alltid förmår ta?

[ Frida Park: Fortsätt att värna rätten att välja skola ]

Lösningen på att elever blir underkända är inte att skolan träder in på de sänkta kravens väg. Den slutar inte vid slutbetyg i nian. Den fortsätter in i gymnasiet. Gud förbjude att den även skulle fortsätta in i universitetsvärlden med potentiellt ödesdigra konsekvenser.

Förvisso saknar inte utbildningsministern poäng i att betygssystemet behöver ses över. Är det till exempel rimligt att elevens svagaste insats blir vägledande för betyget, inte bara för nivån för godkänt utan för alla stegen? Det måste ses över.

Men låt ledstjärnan i alla diskussioner om förändringar i skolan vara att ge rektorer och lärare tillräckliga resurser för att tidigt ge alla elever, efter vars och ens förmåga, möjligheten att nå så goda resultat det bara är möjligt.

[ Fredrik Wenell: Stefan Löfven riskerar att göra skolan religiös ]