Dödshjälp är en fråga om människosyn

Dödshjälp håller på att segla upp som en av samtidens mest brännande frågor. Den är viktigt inte minst därför att den handlar om hur vi ser på människan. Dagen rapporterar om att även Moderaterna nu förslår en statlig utredning om dödshjälp. Förslag om utredningar kommer ofta ur ett önskemål om att lagstiftningen ska förändras. De röster som i dag vill införa möjligheten till dödshjälp gör det utifrån en idé om en autonom och oberoende individ. Författaren och läkaren PC Jersilds är en av de mer framträdande deltagarna i samhällsdebatten som argumenterar för rätten att själv få välja när man ska dö, senast i boken Hur vill du dö?.

Det dödshjälp ytterst handlar om är vilken syn på människan vi menar ska råda i samhället.

—  Fredrik Wenell

Jersild tar tydligt spjärn mot en kristen människosyn där livet är en gåva från Gud. Han menar att om Gud uppfattas som gåvans ursprung har inte människan rätten till sin egen död med följden att Gud låter människor plågas bortom rimlighetens gräns. Den kristna Guden är med andra ord krävande och närmast despotisk som har rätten på sin sida oavsett vad individen själv vill. Människa och Gud blir varandras konkurrenter. Antingen vinner Gud och människan förlorar, eller tvärtom. I grunden handlar det för Jersild om en kulturkamp där en kristen världsbild ska övervinnas.

[ Allt fler får dödshjälp i Nederländerna ]

Det som ytterligare förstärker den bilden är att de moraliska förskjutningar som skett är positiva enligt Jersild. Moralen har helt enkelt förbättras och kan liknas vid “uppåtsluttande” plan som har inneburit utveckling. Dödshjälp är en möjlighet som behöver införas så att vi kan överge ytterligare en gammal och förlegad kristen norm bakom oss.

Statens medicinsk etiska råd har gjort en bred kunskapssammanställning där de konstaterar att människor vill ha hjälp att dö på grund av upplevelsen av låg livskvalitet, värdighetsförlust, förlust av oberoende i livets slutskede eller oövervinnerliga smärtor. De tre första är relationella termer och kan förstås som en följd av vårt beroende av andra. Nu behöver det inte innebära ett hot utan en möjlighet eftersom våra relationer är en chans att visa andra människor omsorg.

[ Elisabeth Sandlund: Tanken på dödshjälp för läkarkåren att tveka ]

Jersild har rätt i att kristen människosyn utgår från att livet är en gåva, men han har missförstått vad den innebär. Livets gåva betyder inte att Gud och människa är varandras fiender. Gåvan avspeglar givaren och bör därför ses mot bakgrund av den treenige Guden.

[ Debatt: Dödshjälp - ingen svår etisk fråga ]

Treenigheten ska enligt kristen tradition förstås som en ömsesidig relation mellan Fader – Son – Ande. Livets gåva kommer alltså från en Gud som själv är relation mellan tre personer. Det ömsesidiga beroendet är därmed inte ett hot mot min person utan ett tecken på att vi alla är skapade i relation till andra människor, skapelsen och Gud. Precis som vi föddes in i livet beroende av andra går vi ut ur livet under liknande villkor. Det dödshjälp ytterst handlar om är vilken syn på människan vi menar ska råda i samhället. Kristen tro har den mest realistiska synen på människan. Vi är personer vars liv är sammanflätade i ett nätverk av ömsesidiga relationer snarare än autonoma individer.