Unga killar ser inte kyrkan som viktig längre

Församlingarnas verksamhet verkar inte ge unga vuxna män den nödvändiga ramen för tron. Tre företrädare för samfundens ungdomsorganisationer berättar för Dagen att de upplever att det är svårare att nå gruppen. På bibelskolor blir det tydligare. Där är tjejerna ofta i majoritet bland deltagarna.

I de yngre tonåren och i barnverksamheten är det generellt sett inte samma utmaning. Lokala skillnader i fördelningen mellan könen kan förklaras av familjens engagemang, en blomstrande scoutverksamhet, manliga förebilder eller helt enkelt ett stort gäng killar som gör att kyrkan ändå blir en självklar plats att vara på. Men något händer i övergången när pojkarna ska bli män.

[ Frida Park: Männen håller på att överge kyrkan ]

I frikyrkorna talas det ofta om kvinnligt ledarskap. Det är bra och viktigt. Både män och kvinnor ska ha samma möjlighet att vara ledare. Könet ska inte avgöra utan förtroende och gåvor. Men var och när adresseras behovet av en teologi och en verksamhet där unga män får den sortens stöd de behöver för att mogna i tron?

Risken är annars att osunda mansideal tränger in i församlingar som i förlängningen riskerar att bli destruktiva för såväl kvinnor som män

—  Fredrik Wenell

Det finns naturligtvis problem med att tala om att en viss sorts verksamhet tilltalar det ena eller andra könet, men faktum kvarstår att den verksamhet som bedrivs i dag inte tycks vara lika meningsfull för unga män. Det finns en risk att i det vakuum som uppstår sipprar influenser in från teologier som alltför lättvindigt betonar stereotypa ideal.

[ Joel Halldorf: Bäddat för narcissistiska ledare i svenska frikyrkor ]

Ett sådan exempel är församlingen Mars Hill med dess pastor Mark Driscoll som just nu är på tapeten i spalterna. Visst fanns det problem med en narcissistiskt ledarkultur, men ett annat stort problem var församlingens teologi om manligt och kvinnligt. Den påminde mest om det man schablonmässigt förknippar med en amerikansk landsbygdskultur från 1950-talet. Kvinnor ska stå i köket och ta hand om barnen, men är utestängda från andra uppgifter, exempelvis ledarskap.

En del unga män attraheras av den sortens komplementaritet eftersom den är tydlig och bygger på till synes vattentäta teologiska tankebyggnader.

[ Felicia Ferreira: Finns en plats för kvinnor i kyrkan utanför lovsången? ]

När Gud skapade människan till sin avbild var det som man och kvinna. Tillsammans avspeglar de Gud. Visst finns det skillnader på gruppnivå mellan könen, men det är inte självklart att dessa uppträder på individnivå. Det är med andra ord inte komplementariteten i sig som är problemet utan när en enskild individ inte får möjlighet att blomstra i sina specifika gåvor på grund av begränsningar som förklaras med biologiskt kön, eller när det ena ges ett högre värde.

[ Elisabeth Sandlund: Gud kallar män och kvinnor till alla uppgifter i kyrkan ]

Med det sagt. Vi kan diskutera vilka skillnader det handlar om och vad de innebär, men det hjälper inte i församlingsverkligheten. Unga män tycks inte se den verksamhet som kyrkorna i dag bedriver som den naturliga arenan för livet som troende. Kyrkorna behöver arbeta med detta. Risken är annars att osunda mansideal tränger in i församlingar. Ideal som i förlängningen riskerar att bli destruktiva för såväl kvinnor som män, eller som gör att församlingar går miste om de unga männens gåvor när de inte längre ser församlingen som den självklara platsen att utöva tron.