“Mamma, det var bara så bra”

Det var en trött men glad son som kom hem efter höstlovets ungdomsläger. Länge, särskilt med tanke på att han är tonåring, satt han i soffan och berättade för mig om budskap som fastnat och upplevelser som berört.

En gång i tiden var det någon som investerade i tonåriga Frida. Det betydde mycket för min egen tro.

—  Frida Park

Lite konstigt var det allt, eftersom det inte känns som alltför länge sedan jag själv åkte på livsformande ungdomskonferenser. Men tiden går – bevisligen. Inte allt var eller är perfekt. Men det hindrar inte att jag känner stor tacksamhet. Tacksamhet till dem som inte förtröttas i sin iver att ge tron vidare till nästa generation – och nästa.

En gång i tiden var det någon som investerade i tonåriga Frida. Det betydde mycket för min egen tro. Och nu får min son uppleva samma sak. De som år ut och år in ger av sin tid och kraft för att dela tron med unga förtjänar i sanning stort tack.