Inte bara RFSL utan också en grupp socialdemokratiska riksdagsledamöter med justitieutskottets ordförande i spetsen kräver nu att Sverige ska följa andra länders exempel och lagstifta mot omvändelseterapi. Man vill alltså förbjuda åtgärder som syftar till att ändra en persons sexuella läggning.
Det finns en god avsikt bakom kravet. Ingen människa ska behöva utsättas för kroppsliga eller andliga övergrepp för att passa in i den mall som omgivningen anser vara den enda riktiga. Ansträngningarna att komma till rätta med den hedersproblematik som på många fler områden än enbart just detta stänger dörrar och krymper möjligheterna till ett liv i frihet, inte minst för unga personer, är behjärtansvärda. De behöver förstärkas genom större lyhördhet och ökad vaksamhet, kanske också med skärpt lagstiftning.
Men, och det är ett stort och viktigt men – att göra omvändelseterapi straffbart riskerar att allvarligt påverka möjligheterna för präster, pastorer och andra kristna själavårdare och förebedjare att utöva sin viktiga uppgift.
Kristna tänker och tycker olika om sådant som utlevd homosexualitet, könsbyten eller queerideologi, som hävdar att ingen nödvändigtvis är skapad till vare sig man eller kvinna. Alldeles oavsett i vilket läger man befinner sig torde det i svensk kristenhet vara synnerligen ovanligt med företrädare som hävdar att man med tvång eller till och med våld, mot en persons vilja, ska använda den teologiska arsenalen för att få bukt med det som man uppfattar som en avart av mänskligt liv.
Jesu återkommande fråga “Vad vill du att jag ska göra för dig?” måste vara utgångspunkt för samtalet, rådgivningen och förbönen.
— Elisabeth Sandlund
Men hur ska vi bemöta en person som vill ha kyrkans och Guds hjälp med att hitta sig själv och sin väg framåt i en tid när det mesta flyter och allt är osäkert? En vuxen man som känner dragning till andra män och som söker vägledning i hur han ska tolka och i sitt eget liv omsätta Bibelns ord om samkönade relationer? Eller en tonårsflicka som grubblar över om anledningen till att tillvaron känns meningslös och framtiden mörk är att hon egentligen är en han?
[ RFSL vill kriminalisera omvändelseförsök ]
En lagstiftning mot omvändelseterapi måste vara utformad så att de rättsvårdande myndigheterna kan skilja mellan sådant som sker med tvång och sådant som äger rum efter att Jesu återkommande fråga “Vad vill du att jag ska göra för dig?” har ställts och fått bli utgångspunkt för samtalet, rådgivningen och förbönen.
Det är en gränsdragning som är snudd på omöjlig. Blir det tillåtet för en präst att stötta en person med homosexuell läggning som ser celibatet som en möjlig livsväg utan att polisen kommer? Kan ungdomspastorn få be Gud om att hjälpa tonåringen att hitta svar på frågorna om könsidentitet som inte nödvändigtvis handlar om irreversibla ingrepp utan att dras inför rätta?
[ Förbud mot omvändelseterapi väcker protester ]
Det är sådana frågor som har fått kristna ledare i Storbritannien att med kraft opponera sig mot planer på en lag mot omvändelseterapi. Svensk kristenhet gör klokt att redan nu se över sitt hus och mobilisera goda argument så att inte själavård och förbön riskerar att bli lagbrott så fort de tangerar sexuell läggning och könsidentitet.
