Ledare

Varför reagerar ingen när moderater talar om människor som ”slödder”?

Erik Helmerson: Hur ska en kristen väljare förhålla sig till ett sådant parti?

Är du tillfreds med orden ”importerade slödder”, statsministern?

Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.

Daniel Källenfors är inte vilken moderat som helst. Han är kommunstyrelsens ordförande i kärnområdet Lidingö, vilket man kan tycka kunde borga för ett visst mått av ansvarskänsla.

Men nyligen var Källenfors ute på X. I en av hans trådar skriver ett anonymt konto om invandrare som ”importerade slödder” och ger Moderaterna skulden för att ”helt vanliga svenskar” fått sådana som grannar. Hur reagerar Källenfors? Markerar att språket är oacceptabelt? Blockerar kontot? Nej, med en enda mening: ”Ja, det var galet”.

Jag undrar om detta blir den bestående bilden av Moderaterna under åren kring 2020. Var det perioden då partiet, som många tidigare förknippade med en viss värdighet, helt gick upp i en allmän, gnälligt hatisk populisthöger för vilken makten är allt och är värd allt?

I högkvarterets källare finns liksom hos Dorian Gray ett porträtt som visar Moderaternas själ.

Att M, liksom större delen av det svenska politiska etablissemanget, helt bytt linje i invandringsfrågan är väl känt. Men när människosynen hos partiets företrädare börjar svaja så till den grad att man jamsar med i ett samtal som kallar människor för ”importerade slödder” – hur ska en kristen väljare förhålla sig till ett sådant parti?

Nu är inte Daniel Källenfors den första. Moderaterna har haft en hel liten kår av trumslagarpojkar – en Bali, en Beckman, en Ericson i Ubbhult – som i åratal obekymrat flyttat gränserna för hur vi talar om våra medmänniskor. Och partiledningen? Har haft annat för sig, på sin höjd rynkat något ögonbryn och sedan snabbt tittat bort.

I dag, när Moderaterna ser sig i spegeln, syns en statsministerpost och stor makt. Men i högkvarterets källare finns liksom hos Dorian Gray ett porträtt som visar partiets själ, och den tycks bara bli fulare och mer förvriden. Är det ingen moderat som orkar bry sig? 

Kanske trodde en del väljare och medlemmar ändå att M efter valet 2022 skulle anstränga sig att vara en garant för det civiliserade politiska samtalet. I stället släpper de värdighet och medmänsklighet och faller in i populisternas avhumaniserande, cyniska jargong, dess näthatarmentalitet. Allt för maktens skull. Var det värt det?