Om S:ta Clara stängs för hemlösa är det ingen kyrka längre, Gudmundson

Om jag vore ansvarig i Domkyrkoförsamlingen som är hyresvärd åt EFS-föreningen S:ta Clara kyrka i Stockholm hade jag omgående sett till att en dementi gick ut land och rike: “Nej, den människosyn Per Gudmundson ger uttryck för i sin ledare om hemlösa som får mat och husrum i Klara kyrka är inte förenlig med vår, än mindre den Jesus ger oss exempel på i Bibeln”. Annars finns ju en risk att människor faktiskt tror att orsaken till att hemlösa inte får övernatta inne i kyrkan har med ett förakt för människor i misär, snarare än problem med försäkringsparagrafer, att göra.

Mest troligt förstår Per Gudmundson, ansvarig utgivare för nättidningen Bulletin, mycket väl hur illa det rimmar med en kristen människosyn att sparka ut den som lever i misär för att i stället försvara stockholmsk medelklass rätt att röra sig fritt utan att behöva se att det finns människor som fallit igenom samhällets alltför grovmaskiga skyddsnät.

Han är inte ute efter att få med sig vare sig Ebba Busch, KD:s partiledare och Gudmundsons tidigare chef, som omnämns i texten för att ha sponsrat så att kyrkan kunde ha öppet så att hemlösa inte skulle behöva övernatta ute i kylan, eller Maria Ludvigson, ledarskribent på SvD och Gudmundsons tidigare kollega, som i en ledare kritiserar Domkyrkoförsamlingen för att inte ta sitt kristna ansvar och i stället lämpar över det på Stockholms stad. Inte andra troende heller för den delen.

[ Elisabeth Sandlund: Kyrkdörren måste stå öppen för tiggare, Gudmundson ]

Gudmundson, som för andra året i rad verkar mena att hemlösa helt enkelt får stå ut med att det i Stockholms innerstad i dag inte finns tillräcklig möjlighet till hjälp, vill nå en helt annan målgrupp när han skriver att “Klara kyrka borde vara ett heligt rum för stockholmare, inte tillhåll för ett tillrest trasproletariat”. Hans målgrupp är väl synlig i sociala medier när de applåderar hårdare tag mot de utsatta.

Men Gudmundson står inte helt oemotsagd. Teologen Joel Halldorf skriver: “Kyrkan är ett fältsjukhus för de sårade, inte något andligt spa för medelklassen”.

Och tvärtemot vad Gudmundson skriver finns det ingen anledning till oro för att vanliga stockholmare inte skulle trivas på S:ta Claras gudstjänster. Här samlas välutbildade, höginkomsttagare, sjukskrivna, utslagna, barnfamiljer, fattigpensionärer och välbärgade änkor. Kyrkans dörr står öppen för alla, helt enkelt för att det inte längre är en kyrka om den stängs för människor som Gudmundson kallar för “trasproletariat”. Ett museum kanske, med informationsskyltar om de värdefulla konstverk och den fina arkitektur Gudmundson månar om, men knappast en levande kyrka som lever ut Jesu kärleksbudskap.

Tvärtemot vad Gudmundson skriver finns det ingen anledning till oro för att vanliga stockholmare inte skulle trivas på S:ta Claras gudstjänster.

[ Ebba Busch sponsrade så att hemlösa kunde sova i kyrkbänkarna i S:ta Clara ]

Kanske tänker någon att det räcker med att skaka på huvudet åt den märkliga tolkningen av hur en kyrka bör leva ut det kristna evangeliet. Men det låter sig inte göras när ansvarig utgivare för en svensk nättidning angriper dem som ingen egen plattform har, ingen egen röst, ingen egen applåderande följarskara i sociala medier. Då måste någon - många - säga ifrån.

[ Debatt: Gör inte diakoni som oss i S:ta Clara ]