Låt årets valrörelse handla om människosyn

De närmaste nio månaderna kommer präglas av frågan vem eller vilka som ska bilda ny regering. Kristdemokraterna går fram tillsammans med Moderaterna som regeringsalternativ. Men hur överens är de i grundläggande frågor?

Moderaterna har blivit ett parti som utgår från liberala värderingar med förslag om såväl altruistiskt surrogatmödraskap, som dödshjälp och hemaborter. Och därför är det viktigt att ställa frågan, precis som Susanna Birgersson gör i Axess, om vi kommer få se en debatt om existentiella frågor i valrörelsen? Frågor som ofta legat KD nära. Kommer KD kunna argumentera utifrån en kristdemokratisk värdetradition eller behöver de som det mindre partiet anpassa sig till sin regeringspartner?

Ett exempel på den svåra sits KD befinner sig i åskådliggörs av det som hände i SVT-intervjun Min sanning med EU-parlamentarikern Sara Skyttedal. Hon berättar om erfarenheten av att ha gjort abort samtidigt som hon i EU-valrörelsen fick försvara KD som felaktigt anklagades för att vilja ändra svensk abortlagstiftning. Det är fullt begripligt att det var en smärtsam upplevelse för henne.

I en liberal ideologi är det helt i sin ordning men bygger på en annan idé om människans natur än den kristdemokratiska.

—  Fredrik Wenell

Skyttedal påpekar att frågan om abort ofta framställs som en alltför enkel fråga – antingen är man för eller emot fria abort. Och sett ur europeisk kristdemokrati blir ett sådant förhållningssätt alltför enkelt. Sagda politisk tradition utgår från katolsk sociallära med tillhörande naturrätt där etik utformas så att den är i överensstämmelse med människans natur. Människor ses inte som fristående öar utan som personer invävda i nätverk av relationer. Man har både ansvar för sina val och är en del av gemenskaper.

[ Gästkrönika: Det är inte lätt att vara kristen kristdemokrat i Sverige ]

Den synen på människan står i kontrast till den liberala syn som Moderaterna under senare tid tagit intryck av och som åskådliggörs i boken Stopp min kropp utgiven av den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. Boken beskriver en mängd sinsemellan disparata åsikter, såväl försvar för fri abort, könskorrigering, omskärelse och sexarbete som texter mot surrogatmödraskap. I en liberal ideologi är det helt i sin ordning - är individen rättesnöret funkar vad som helst - men det bygger på helt en annan idé om människans natur än den kristdemokratiska.

Vid första anblicken kan den liberala verka vara fri och den kristdemokratiska försnävande. Men den liberala synen är nödvändigtvis inte så fri som den framställts. För Amanda Broberg, redaktör för ovan nämnda bok, är det exempelvis inte möjligt att hävda att så många barn som möjligt bör få födas och samtidigt säga att man står bakom dagens abortlagstiftning. Att ställa frågor om skälen till en abort är enligt henne ett illegitimt ifrågasättande av individens rätt. Kvinnan ska inte behöva utsättas för något som kan uppfattas som ett ifrågasättande av hennes val.

[ Frida Park: Så kan fler oönskade graviditeter bli till önskade barn ]

En sådan syn tar inte hänsyn till att vi är skapade i relation till andra. Om människor i ens närhet inte får problematisera kring till exempel abort är individen utelämnad åt sig själv och sina egna uppfattningar. Vilket inte är detsamma som frihet.

Valet i höst bör handla om mer än brottslighet eller el- och bensinpriser. Hur kommer exempelvis KD ställa sig till moderata förslag som går på tvärs med kristdemokratisk syn på människan – det förtjänar väljarna att få veta.

[ Ebba Busch: Det här är en fråga om liv och död ]