Ledare

Olof Djurfeldt hade en kallelse för både hemma- och bortaplan

Felicia Ferreira: De strider Djurfeldt utkämpade på sin tid har banat väg för att tidningen finns än i dag

Felicia Ferreira, Chefredaktören har ordet

“Men hur ska det gå med alla resor när du har barn?” Det är mitt första möte med Olof Djurfeldt sedan jag tog över rodret på Dagen för snart nio år sedan och han tittar fundersamt på mig efter att han hört att jag relativt nyligen blivit mamma.

Jag förklarar att bebisen får följa med om jag åker någonstans. “Ja det förstås, det är nya tider nu”, konstaterade han med ett vänligt leende.

Konversationen säger något om de 50 år som skiljer oss i ålder och att spelplanen sett ut på ett annat sätt under Djurfeldts 22 år som chefredaktör på Dagen.

Olof Djurfeldt var historiestudenten som blev missionär, predikant och chefredaktör. Även om missionsåren i Afrika till antalet inte blev så många fanns missionen och synen på världen alltid med som en stor tillgång under åren på Dagen. Och under åren jag själv varit på tidningen har Olof flera gånger mejlat och berömt texter jag skrivit – samtliga gånger har texterna handlat om andra länder eller mission. Då har hans varma tack kommit flygandes in i mejlkorgen.

De villkor, strider och utmaningar som fanns under Djurfeldts många år på Dagen har banat väg för att tidningen finns än i dag. Alla resor som gjorts för att samla stöd och alla texter som skrivits som väckt intresse och engagemang.

De villkor, strider och utmaningar som fanns under Djurfeldts många år på Dagen har banat väg för att tidningen finns än i dag.

—  Felicia Ferreira

Genom åren har vi träffats ytterligare vid några tillfällen och när Olof varje gång frågat hur det går för tidningen har han också blivit överraskad över att det går ihop sig eftersom hans tid inneburit så många “nära döden”-upplevelser för tidningen.

“Jag gläder mig åt att tidningen lever”, skrev han till mig så sent som förra året i ett mejl.

Dagens förre chefredaktör Olof Djurfeldt fyller 90 år.

När jag minns Olof Djurfeldt är ordet “kallelse” något som dyker upp tydligt. I sina memoarer I Andens vind (Libris förlag) minns jag att det är ett stort tema. De profetiska tilltalen och Djurfeldts inre kamp kring vad han ska göra med sitt liv men där han till sist landade i att kallelsen var både på hemma- och bortaplan. Efter åren i Afrika kom frågan Djurfeldt själv beskriver som “Samtalet som förändrade livskursen” från Lewi Pethrus om att komma till Dagen.

Själv skrev han: “Eftersom jag, när Lewi Pethrus och jag möttes, visste att det fanns en och annan som tänkt i den här riktningen så hade jag ändå börjat fundera. Jag hade efter hemkomsten upptäckt Sverige som missionsfält. Jag insåg också att pingströrelsen stod inför viktiga vägskäl. Det kunde kännas både lockande och utmanande att finnas i Dagenledningen och kunna påverka läget både inom rörelsen och ute i landet. Men mina känslor var mycket blandade. Jag hade ju ingen redaktionell erfarenhet. Jag ville vara hundraprocentigt säker, om jag skulle ändra min livskurs. Passade jag för uppgiften? Var jag mogen för ett så stort ansvar? Och vågade jag säga att jag var kallad av Gud till tjänsten? "

Måndagen den 1 mars 1965 gjorde så andreredaktör Olof Djurfeldt sitt inträde på Dagens redaktion på Surbrunnsgatan 42. Och utan att han själv visste om det hade Lewi Pethrus överlämnat sitt arbetsrum till Olof och arbetade hemifrån. En markering som visade att chefredaktören räknade med Olof Djurfeldt under lång tid framöver. När Lewi Pethrus dog tidigt på morgonen den 4 september 1974 på Ersta sjukhus utsågs Djurfeldt till chefredaktör av Dagenstyrelsen på eftermiddagen.

Olof Djurfeldts ihärdiga fokus på väckelsen som pågick i Sverige och i världen är inspirerande än i dag.

—  Felicia Ferreira

Olof Djurfeldts ihärdiga fokus på väckelsen som pågick i Sverige och i världen är inspirerande än i dag likaväl som hans förmåga att också kunna bedöma saker kritiskt. Han hyllar inlägg och predikningar i kristna sammanhang men räds inte att också beskriva en del tal som “överord” och “pompöst språk”.

Det sista mejlet till mig från Olof handlade om den intervju vi gjort med honom inför hans 90-årsdag. “Känner mig mycket hedrad av den utförliga, humoristiska, väl initierade och sympatiska intervju som tidningen har publicerat inför min 90-årsdag. Det är nästan så att man tror att man har uträttat en del. Jag vet att jag suttit på en viktig post, men är väl medveten om att det funnits många brister under årens lopp. Men ett stort tack!”

Det är vi som ska säga tack Olof Djurfeldt. Tack!

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig