Det kan frikyrkliga lära de rasifierade

I en artikel på Aftonbladet kultur (25/1) skriver Nioosha Shams om det hon uppfattar vara ett problem, vita som recenserar rasifierade manusförfattares verk. Vithyade förstår helt enkelt inte den kultur som kommer ur rasifierade kulturer. Som exempel ger hon en recension från Dagens Nyheter av Disneyfilmen Encanto. Enligt Shams förstår inte recensenten filmen och detta menar hon beror på dennes hudfärg.

Kan man bara förstå kulturer man själv är en del av? Svenska Dagbladets ledarskribent Paulina Neuding påpekade mycket riktigt (15/1) det riskfyllda i att skådespelare allt oftare antas vara tvungna att ha samma identitet med rollen de gestaltar för att vara trovärdiga. Hon menar i kontrast till det att det snarare visar en skådespelares kompetens att kunna förstå personer med annan identitet oavsett om de delar kulturell bakgrund eller ej med sin rollfigur.

Under många år såg sig frikyrkliga, en del gör det fortfarande, som offer för en sekulär majoritetskultur.

—  Fredrik Wenell

Under många år såg sig frikyrkliga, en del gör det fortfarande, som offer för en sekulär majoritetskultur. I dag har det delvis ändrats och för många är det självklart att växla mellan olika kulturer – exempelvis mellan skolan eller arbetet och församlingen. Allt fler frikyrkliga inser därför att det är nödvändigt att kunna förstå och agera i olika kulturer. Kanske är det en erfarenhet som rasifierade, och majoriteten, kan lära av?