Ledare

Inte i Guds namn – Не в ім'я Бога!

Felicia Ferreira: I dessa dagar måste alla ha en kritisk grundhållning: reportrar som läsare.

“Massiva missilattacker på kvällen och civila hus förstörda och människor skadade”. En av många rapporter inifrån Ukraina just nu kommer från min grannes chattflöde med vänner som bor där och jag får ta del av oroande bilder som skickas.

Internationella medier, pastorer, biståndsorganisationer och andra aktörer finns på plats och kan ge oss ögonvittnesskildringar av det som drabbar oss i våra hjärtan: barn som sitter i timtals under jord för att få skydd, huskroppar som bombas, och helikoptrar som hotfullt dundrar in över landet. Videoklipp på sociala medier lämnar ingen oberörd. En far går ned på knä innan han sätter sina barn på en buss för att skicka dem till säkerhet. Tårarna rinner oavbrutet. En annan far fångar sin son i farten och tar skydd under bråten. Barnet skriker och det gör ont i själen.

På redaktionen pågår bevakningen av Ukraina för fullt och i vårt arbete tänker vi särskilt på att granska all information vi får till oss på ett kritiskt sätt. Det tror jag måste gälla även den som läser. Ha en kritisk grundhållning och bidra inte till ryktesspridning. Många av de uppgifter som syns i sociala medier har publicerats för att påverka och i en del fall luras.

Alla bör vara extra misstänksamma mot bilder och filmer. Många gånger sprids klipp och bilder från tidigare krig eller konflikter, ibland från helt andra platser. Ett exempel de senaste dagarna var en bild som spreds på Facebook på bedjande ukrainare i snön med rubriker om att de bad för den nuvarande situationen. Bilden visade sig dock vara flera år gammal.

En bön befriar oss inte från att lida med det ukrainska folket.

—  Felicia Ferreira

Med sorg tvingas vi nu än en gång komma nära det som vi själva är förskonade från och frågorna är fler än svaren. Omvärlden och i synnerhet Europa famlar när en förblindad ledares maktlystnad och arrogans ännu en gång tagit över all sans och mänsklighet.

Invasionen är också chockerande nog, ivrigt påhejad av den rysk-ortodoxa kyrkan. Dess patriark, Kirill, deltog dagen innan invasionen vid en militär ceremoni där han gav sin välsignelse till de ryska trupperna och bekräftade att den väg som president Putin valt var rätt.

En sak vet vi dock. Detta krig är inte i Guds namn. Не в ім'я Бога! Det är ukrainska för “Inte i Guds namn”.

Ett viktigt samtalsämne online såväl som vid köksborden blir förstås “vad kan vi göra”. Politiker, EU och världssamfundet har ett stort ansvar och möjlighet till påverkan. Men letar vi enbart efter svar i de politiska dimensionerna tappar vi snabbt hoppet.

En del av svaren för oss finns i klosterdevisen bed och arbeta (ora et labora). Är fördelningen mellan bön och arbete som den ska? Det måste nu finnas ett engagemang i samverkan med det kristna hoppet som grund. Vi arbetar genom att göra det vi kan, skänker pengar, undviker att sprida felaktig information, stöttar de vi känner i landet. Och vi ber med hoppet som grund. En bön befriar oss inte från att lida med det ukrainska folket och skiljer oss inte från världen på det sättet, men en åtskillnad finns och det är att vi lever med hoppet att i Kristus viker mörkret undan.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar