Ledare

Blir lagen verklighet måste samfunden hålla alla företrädare i herrans tukt och förmaning

Lagförslag utan hänsyn till samfundens farhågor

Elisabeth Sandlund, i korthet.

Var det någon som på allvar trodde att regeringen skulle vara lyhörd och ta till sig de kritiska synpunkterna och den starka oro som de kristna samfunden uttryckt inför planerna på nya demokratikriterier? Knappast. Men det innebär inte att besvikelsen blir mindre när nu det nya lagförslaget har presenterats. Om man nu kan kalla det en presentation när själva propositionen inte blir tillgänglig förrän i nästa vecka. Varför denna brådska? är en berättigad fråga.

På presskonferensen framgick dock att vissa kosmetiska förändringar har gjorts, vissa förtydliganden genomförts. Men alla avgörande inslag finns kvar. Blir lagen verklighet måste varje samfund, hur kongregationalistiskt det än är uppbyggt med stor frihet för den enskilda församlingen att utmejsla sin egen väg, hålla alla företrädare i herrans tukt och förmaning. Sägs eller görs något som kan misstänkas kunna tolkas som diskriminerande mot “individer eller grupper av individer” gäller det att samfundsledningen snabbt och kraftfullt tar avstånd. Annars är risken att det direkta statliga stödet till all verksamhet ryker all världens väg. Och, vad värre är, möjligheten att ta in kyrkoavgift via skattsedeln.

Ingen sunt tänkande individ anser att det är i sin ordning att skattemedel går till verksamhet där våld, tvång och hot utövas eller det demokratiska samhällsskicket motarbetas. Den utgångspunkten är i sig inte problematisk. Men när kulturminister Jeanette Gustafsdotter på presskonferensen lyfte fram omvändelseterapi som ett exempel (vid sidan av att neka kvinnor skilsmässa) och hänvisade till vårens och sommarens mediebevakning ger det farhågor om en stundande klåfingrighet som riktar sig även mot det som faller inom ramen för normal själavård och förbön som sker i enlighet med konfidentens önskan.

Det är långtifrån säkert att regeringens plan kommer att kunna genomföras.

—  Elisabeth Sandlund

Hur illa det blir får framtiden utvisa. Det är långtifrån säkert att regeringens plan kommer att kunna genomföras. Det blir ju den nya riksdagen som väljs 11 september som kommer att bearbeta och ta ställning till förslaget. Mycket kan hända i utskottet och när det så småningom blir dags för omröstning i kammaren.

Ändå finns det all anledning för samfunden att förbereda sig på en ny situation. När det gäller bidrag handlar det inte bara om pengarna från SST. Av lagrådsremissen framgick att regeringen tänker sig att de statliga reglerna ska smitta av sig även på regioner och kommuner så att de tillämpar samma principer. Det understryker vikten av att inte göra sig beroende av offentliga medel utan bygga en ekonomi som vilar på medlemmarnas engagemang och vilja att bidra med eget arbete och med ekonomiska resurser.

Och i det perspektivet blir det oroväckande att möjligheten att använda Skatteverkets service för uppbörd av kyrkoavgiften parallellställs med rätten till direkta statliga bidrag. Att, om det blir nödvändigt, styra om detta automatiserade penningflöde till andra former av givande blir en pedagogisk utmaning av högsta rang.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig