Närvärme - inte fjärrvärme - måste vara grunden

Närvärme? Har Dagens ledarsida nu starka synpunkter på hur energiförsörjningen ska vara ordnad? Nej, i detta fall handlar det om något helt annat. Inspirationen kommer från den tidigare kristdemokratiske partiledaren Alf Svensson som myntade begreppet närvärme i bemärkelsen ett varmare, mänskligare, mer relationellt samhälle. En slags samhällsvärme som vi alla måste vara med och skapa tillsammans men som politiken bör utgå ifrån, och skapa förutsättningar för.

Under 1900-talet har globaliseringen fått en ny betydelse och framfart. Världens länder och folk har bundits samman vilket gett möjligheter för tillväxt men också insikt om att det finns en större gemenskap utanför Sverige. Men den globala expansionen måste balanseras med sådant vi riskerar att tappa bort lokalt. Det småskaliga med närhet till det mesta, och mötesplatser för små gemenskaper för alla åldrar. Det skapar närhet, värme och det som nu känns mer aktuellt än någonsin: trygghet.

Det finns olika åsikter om huruvida just Kristdemokraternas politik i tillräcklig utsträckning lyckats föra vidare detta med närvärme i nutid, men partiets nuvarande partiledare Ebba Busch har helt rätt i något hon sa i sitt sommartal angående detta: “Begrepp som hög tillit och ett aktivt civilsamhälle föredrar kanske akademikern (här refererar hon till ordet närvärme). Men den centrala insikten är att det goda livet vare sig kan beordras fram eller betalas fram. Det är en slags oköpbar (sic!) nåd som vi bara kan skapa – och medskapa – tillsammans.”

När så mycket ondska och själviskhet finns i vår värld är det fint att tänka på ett varmt samhälle som en nåd. Den nåden kan förvisso inte köpas för pengar men den kan skapas och den kan arbetas hårt på.

[ Ledarsidans valserie: Låt ropen skalla - ge livshjälp åt alla ]

När socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) intervjuades av Dagen talade även han om ett liknande tema. Om vart tilliten till varandra och värmen måste komma ifrån; vår egen sårbarhet. Ministern refererade också till Bibeln och Andra korinthierbrevet där aposteln Paulus uppmanar till att erkänna svaghet. Shekarabi sa ungefär: Sårbarhet ses som något fult … det är förenat med så mycket skam. Erkänn din svaghet … Vi är i behov av varandra. Vi måste erkänna det och sätta fokus på det.

Shekarabi menade att detta stärker samhället och samhällsgemenskapen. Dessa lite mjukare ord som både Ebba Busch och Ardalan Shekarabi nämner behövs det mer av även om det inte alltid river ner applåder och politiska poäng.

[ Ledarsidans valserie: Det är kyrkorna som stöder staten - inte tvärtom ]

Gemenskap, närvärme, sårbarhet. Kanske skulle Folkhälsomyndigheten få i uppdrag att mäta hur samhället mår och utvecklas på dessa områden som hör så starkt ihop med vår existentiella hälsa.

Det var inte allt för länge sedan Gudrun Schyman, tidigare partiledare för V och Fi, nästan skrek sig hes med sitt budskap “Död åt familjen”. Hon fick efterföljare och hela debatten efteråt försökte en tid förklara hur hämmande det gamla familjebegreppet är för individens personliga utveckling. Framför allt var den gammeldags familjebilden med en sammanhållen relation där barnen kan få växa upp med två föräldrar hopplöst ute ur debatten.

[ Alf B Svensson: Bli inte en pappa som ångrar att han aldrig la tid på barnen ]

Men är det ändå inte där det börjar? I familjen. En närhet och värme att bygga på som sedan kan spridas vidare. En trygg uppväxt ger trygga barn ger trygga vuxna ger tryggt samhälle.

Märkligt nog och utan att man ska dra för stora växlar verkar det som om familjebegreppet i sin gamla mening parallellt håller på att göra comeback. Men denna gång inte provokativt, mer som naturliga förebilder och berättelser om själva livet utanför de heta debatterna. I ett samhälle där skola, arbete, ekonomi, och skatter ständigt diskuteras gror också något annat; värdet och vikten av gemenskaper. Och det börjar med den minsta gemenskapen; familjen.

[ Felicia Ferreira: Familj utan piska och dogm ]

Kan vi se fram emot ett samtal där vi talar om familjen som en av samhällets grundbultar utan att det måste innebära att det automatiskt är en konflikt med och ett angrepp på den som valt eller tvingats av omständigheter in i andra familjebildningar?

När vi är ensamma lider vi både fysiskt och psykiskt.

—  Dagens ledarredaktion

Det finns också en annan viktig aspekt på detta. Bibeln lär oss att redan i Skapelsens gryning konstaterar Gud att det inte är bra för människan att vara ensam. Människan skapas till gemenskap. Och för den som inte vill ha Bibeln som referens finns en mängd vetenskaper som bekräftar detta. När vi är ensamma lider vi både fysiskt och psykiskt.

Så uppmaningen till samtliga partier i valrörelsen får bli att ett socialt patos med närvärme får stå centralt i både retorik och praktik. Politiken behöver skapa möjligheter för närvärme i vården där sköterskor och läkare hinner hålla i en oroad människas hand några extra minuter, en äldreomsorg som är värdig och varm och en arbetslinje som går ihop med att vi hinner och orkar vara med våra familjer, våra äldre eller någon utsatt person som behöver vår tid.

Närvärmen måste vara grunden, den påverkar nämligen alla andra samhälls- och livsfrågor.

Läs de tidigare ledartexterna om valets viktigaste frågor:

Låt ropen skalla - ge livshjälp åt alla

Det behövs mer - inte mindre - bön i skolan

Det är kyrkorna som stöder staten - inte tvärtom