Ledare

Är det nu det är dags att våga tänka utanför boxen?

Sverige behöver en stabil regering för att klara av kriserna som väntar under hösten

Valnatten 2022 var de spruckna drömmarnas natt för alla partier utom för SD. För dem gick drömmen i uppfyllelse och gav en maktposition gentemot övriga partier på Ulf Kristerssons sida.

Situationen kan ändras på onsdag när utlandsröster och sena förhandsröster är räknade. Det skiljer bara ett mandat mellan blocken. Även om experterna bedömer det som mindre sannolikt kan balansen tippa över till Magdalena Anderssons fördel. Men det skulle inte, lika litet som om det preliminära resultatet står sig, innebära att saken är biff – att Sverige får en stabil regering.

Att tänka utanför boxen ses vanligen som en dygd. Och den svenska boxen består just nu av två bräckliga block uppbyggda av partier som har vitt skilda utgångspunkter, ideologier och åsikter i sakfrågor. Det är sämsta tänkbara läge i den situation som vårt land befinner sig i med en energikris i full sving, en hotande lågkonjunktur, ett osäkert säkerhetspolitiskt läge i väntan på att Erdogan ska ge med sig och dessutom ett stundande ordförandeskap i EU.

Ett är säkert: Utanförboxen-tankar har redan tänkts, både av experter som Henrik Ekengren Oscarsson i en intervju i DI Weekend och av partiledarna. En sådan tanke är att de två stora och regeringserfarna, för att inte säga statsbärande, partierna S och M räcker varandra handen och säger att situationen kräver att krafterna förenas. Tillsammans förfogar de, om resultatet håller, över knappast tänkbara majoritet, 175 röster. Det är inte mycket, men trots allt stabilare än ett regeringsbygge där fyra partier måste hålla sams inte bara vid statsministeromröstningen utan vecka ut och vecka in.

Nackdelarna är uppenbara. Svekdebatten skulle omedelbart blossa upp. Många väljare kan komma att dra slutsatsen att deras röster är betydelselösa, att politik bara är ett maktspel för de inblandade. De partier som satsat på att få till stånd eller undvika ett regeringsskifte och som själva förlorat på kuppen skulle ha all anledning att känna sig besvikna. För att inte tala om hur SD, som nu känner doften från maktens köttgrytor, skulle reagera.

Ännu värre är den uppenbara risken att en samlingsregering skulle göda politikens ytterkanter. V lika väl som SD skulle inte utan rätt kunna framställa sig som de enda sanna oppositionspartierna.

Tänk om de rent av går ett steg längre.

—  Elisabeth Sandlund

Fyra långa år ger riklig tid att bygga upp sitt slagläge. Det är den mandattid vi har och även om det har viftats med extraval finns ingen tradition att falla tillbaka på. Det talar emot den oortodoxa tanke som ändå kan få formuleras: Magdalena Andersson och Ulf Kristersson kallar till presskonferens, tar varandra i hand framför kamerorna och säger att de med hänsyn till yttre omständigheter har beslutat sig för att regera över blockgränsen “för en tid som denna” tills kriserna är över med ett planerat extraval om två år. Eller tänk om de rent av går ett steg längre och säger att de avlöser varandra på statsministerposten efter 12 månader?

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar