Finns det ens krismedvetenhet i frikyrkan?

Bara ett frikyrkligt samfund redovisade positiva siffror för både antal medlemmar och betjänade under perioden 2012–2020. Det visar Dagens kartläggning av frikyrkosamfundens utveckling under förra decenniet. Dessutom visar en utdragen linje kring medlemsutvecklingen i Equmeniakyrkan att den riskerar att begravas 2060. Statistiken kan te sig skrämmande och visar en utveckling samfundsledningarna redan känner till. Men vad är skälet till utvecklingen, och går det att vända?

Statsvetare Magnus Hagevi visar att det är församlingar och samfund med en liberal teologi som minskar. Medan församlingar och samfund med en evangelisk teologi växer. Dessa perspektiv behöver kompletteras då andra frikyrkoundersökningar visar att tappet handlar väldigt mycket om unga människor, inte minst i storstäder.

Joakim Hagerius, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan, skriver ett debattinlägg i Sändaren med tanke på Equmeniakyrkans aktuella situation: “Vi står där vi står och när vi söker vägen vidare behöver vi göra det med öppna sinnen. Det är från framtiden den uppståndne Jesus Kristus möter oss.” Det har Hagerius rätt i. Men hur? Det behövs tydligare riktning än så.

Något av det viktigaste är att en ung generation får ett större förtroende i den lokala församlingen. Undersökningen med namnet Här för att stanna som genomfördes under 2020 ställer frågan “Vad är det som gör att barn och unga vill stanna i kyrkan”? De två grundstenarna man kom fram till var dels familjens betydelse och dels relationer över generationsgränserna.

Att hitta generationsöverskridande mötesplatser kan vara avgörande.

—  Lennarth Hambre

Det finns stort behov av att församlingen ger familjerna stöd i vardagen. En vardag med Jesus där barn ser sina föräldrar läsa Bibeln hemma betyder väldigt mycket. När unga får ägandeskap i församlingen, som Dagens gästkrönikör och pastorn i Equmeniakyrkan Ida-Maria Brengesjö skriver om, odla positiva vänrelationer med mentorskap, stöd och vägledning, av äldre kristna så sker något positivt. Att hitta generationsöverskridande mötesplatser kan vara avgörande.

Historiskt har frikyrkan haft stor barn- och ungdomsverksamhet. Equmeniakyrkanförsamlingar har likt andra frikyrkor levt på tillväxten via ungdomsrörelserna där Equmenia, tidigare SMU, betytt mycket för tillväxten inom rörelsen. Sommar- och vinterläger har ofta varit höjdpunkter. Hur man arbetar med att unga ska få en tro som bär hela vägen är helt avgörande.

Här kan en genrationsöverskridande gudstjänst också få betydelse. Gudstjänsternas utformning i frikyrkan kan inte upplevas som en främmande kultur för en yngre generation. Tider, språk och betoningar i innehåll måste anpassas. Inte minst måste musikspråket ständigt förnyas, som Fredrik Wenell noggrant påpekat på ledarplats. I gudstjänsten behöver det finnas utrymme för att uppleva tron tillsammans med en konkret undervisning som ger redskap för vardagen. Genom att ta ut en tydlig riktning och göra nödvändiga prioriteringar är det fullt möjligt för Equmeniakyrkan, och frikyrkan i stort, att vända sina röda siffror.

[ Lennarth Hambre: Så vänder vi frikyrkans röda siffror ]