Stakset har svaren på gängkriminaliteten

Mobbning i skolan, sociala problem i släkten, dålig självbild och adhd. Det var vad Sebastian Stakset, tidigare medlem i Kartellen, svarade i SVT:s program “Sverige” (21/10) på frågan om hur han hamnade i kriminalitet. “Jag identifierade mig med utsatthet.” Det är ett budskap svenska politiker bör lyssna till om de ska förstå något viktigt om att förhindra nyrekrytering till gängkriminalitet.

Att hamna i utanförskap börjar ofta tidigt. Att skolan helst senast under de första åren på lågstadiet identifierar till exempel läs- och skrivsvårigheter eller, som för Sebastians del, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf), och ger rätt stöd är avgörande.

Även om det finns saker att invända mot Moderaternas förslag är de något på spåren när de vill se en screening i utsatta områden för att tidigt hitta barn med npf – till exempel adhd och autism – och avgöra om det behövs vidare utredning inom Barn- och ungdomspsykiatrin (Bup). Men screening, därtill enbart i utsatta områden, är inte nog. Skolornas elevhälsa måste stärkas upp och köerna till Bup kortas. Och lärare måste ges verktyg och förutsättningar att anpassa för eleven.

I alla dessa punkter som Tidöavtalet listat för att komma till rätta med kriminalitet handlar alldeles för få om det förebyggande.

—  Frida Park

Alltför många unga som hamnar i gängkriminalitet förlorar sina liv tidigt, som Nils Grönberg, eller Einar som han kallades som artist. Det har gått ett år sedan han sköts. Stakset, vän med Nils, berättar att han själv varit nära att förlora livet många gånger. Men det är inte bara skjutningar och droguppgörelser som tar ungas liv.

[ Dagens ledarsida: Skärp straffen och bygg ut kriminalvården ]

Måns Jenninger hade precis blivit tonåring när han inte orkade med sina plågoandars mobbning längre. I hans tragiska berättelse återkommer skolans misslyckade hantering av mobbningen – inte minst att de inte tog hans försök att berätta och be om hjälp på allvar. Han var bara tretton år gammal när han avslutade sitt liv. Skolan, platsen där barn ska få utvecklas, lära sig, lyckas och finna sin potential, är alltför ofta raka motsatsen.

Men i berättelserna om personer som lyckats ta sig ur utsatthet, mobbning och kriminalitet finns det ofta en lärare med i bilden. En lärare som erbjudit trygghet, en fast punkt i tillvaron, tilltro och kärlek. Allt börjar med en bra lärare, säger Lärarförbundets reklam. Förvisso spelar de en oerhört viktig roll. Men det är inte hela sanningen. Snarare börjar allt med en trygg förälder.

[ Frida Park: Varför så tyst om det som verkligen knäcker gängkriminaliteten? ]

Vill politikerna förebygga nyrekrytering in i kriminalitet är det familjerna man bör stärka. Föräldrar måste ges förutsättningar att skapa trygga hem där de hinner, orkar och kan ge barn anknytning, kärlek och daning. Detta kan bli som ett motgift, eller vaccin, mot dålig självbild och risk för att hamna i utsatthet.

Om det brister hemma måste samhället finnas där. Som kompensation, med stöd, med rätt insatser för att hjälpa barn på bästa sätt. I alla dessa punkter som Tidöavtalet listat för att komma till rätta med kriminalitet handlar alldeles för få om det förebyggande. Samtidigt som politikerna måste ta itu med det akuta måste det som förebygger att nya unga hamnar i kriminalitet prioriteras. I Sebastian Staksets berättelse finns många av svaren.

[ Lennarth Hambre: Den som köper illegala droger göder gängkriminaliteten ]