Den nyandliga väckelsen är avslöjande för kyrkan

Går det en nyandlig väckelse genom det svenska samhället? Det verkar så, i alla fall om man ska tolka det som skrivits i medierna den senaste tiden. Det har rapporterats om Lasse Hallströms senaste film om Hilma af Klint. Det intressanta är inte att han gör en film om en aktuell konstnär utan att Hallström berättar att Klint gett konkreta tips om hur dialogen ska utformas. Han fick kontakt med henne genom ett medium och i seanserna har Klint givit honom råd om filmen.

Ett annat exempel är esoterikern Lucie Lagerbielke (1865-1931) som Svenska Dagbladet skriver om (6/11). Lagerbielke var med stor sannolikhet en del av samma kretsar som Klint i början av 1900-talet. Hon tillhörde samhällets övre klasser och hade alltså både resurser och tid att utforska andliga dimensioner i tillvaron på ett helt annat sätt än vanliga människor, som fick nöja sig med väckelserörelserna för att stilla sin andliga längtan.

Som så många andra kreativa personligheter reagerade Lagerbielke på kyrkans olika begränsande former och vill söka ett mer autentiskt uttryck som människa. Men hon hade inga problem med att tillvaron hade djupare dimensioner än bara det materiella.

Det har inte heller SvD:s journalist, Ylva Lagercrantz Spindler, som i sitt intressanta reportage inkluderar beskrivningen av andliga upplevelser. Hon, tar i likhet med Hallström, kontakt med sin karaktär, Lagerbielke, genom ett medium och får av henne rådet att inte läsa fler av hennes texter. Det hon redan läst räcker. Lagercrantz Spindler berättar också om hur hon i samband med arbetet inför artikeln får kroppsliga upplevelser. Hennes dator knastrar till och hon upptäcker sedan att dokumentet hon skriver är raderat.

Evangelium i vår tid är att vi inte behöver konstruera berättelsen om oss själva.

—  Fredrik Wenell

Det är de personliga upplevelserna som är centrala i berättelsen om andliga erfarenheter. Om det på 1900-talets början var en förmån förbehållet de övre klasserna är det i dag snarast en del av den populära kulturen. Vi ska alla hitta vårt eget unika jag, skapa en berättelse om vårt eget autentiska jag. Och det är i den kontexten som den nutida andliga längtan ska förstås.

[ Svenske hollywoodregissören om sin andliga omvändelse - kommer ut som spiritist ]

I dag är det youtubekändisarna Jocke och Jonna som jagar spöken i svenska och utländska hus och på samma gång skapar narrativet som sig själva. Eller den kristna ungdomsledaren – Sebastian Ström – som deltar i årets säsong av Paradise (en uppdaterad version av Paradise Hotel). Han introduceras som spåman men visar sig vara kristen. Varken han eller produktionen tycks inse att de blandar ihop olika andliga rörelser.

Ström är jokern som ska åstadkomma kaos men säger att han redan vet redan hur det kommer gå eftersom han presenteras med en spåkula som enligt egen utsago talar om hur det kommer gå. Man undrar hur tidigt hans spåkula visade honom att han skulle få lämna ganska snart efter att han kommit med?

Det andliga blandas med underhållning, men den andliga längtan det uttrycker ska inte föraktas. Den andliga rörelsen har letat sig ner i folklagren.

Den nutida formen av andlighet är ett svar på det moderna samhällets uppror mot yttre auktoriteter men utan att begränsa det till en materialistisk världsbild. Det är en andlighet som längtar efter något mer men inte utanför det egna jaget, utan är i själva verket inkluderad i berättelsen om oss själva. Det är jaget som är centrum i den nya andligheten.

Det som sker inger både hopp men innebär också risker. Intresset för den andliga dimension som såväl Klint som Lagerbielke uppenbarar är en anknytningspunkt som kyrkorna kan haka tag i, men risken är att tron bara blir en del av de individuella livsprojekten. Det som i början av 1900-talet var det förbehållet en liten förmögen elit men nu är allmänt tillgängligt vare sig det handlar om ett paradisprojekt eller om en egen youtube-kanal.

[ Ida-Maria Brengesjö: Den avgörande frågan för människor är inte om kristen tro är sann ]

Det vi kan lära av såväl Klint som Lagerbielke är att det materialistiska inte är det enda i tillvaron. Det finns dimensioner vi inte kan kontrollera men som ändå spelar roll i våra liv. Risken är dock att den kristna tron i dag bara blir en spegelbild av det nutida sökandet efter det autentiska jaget. Tron blir till slut något som framför allt handlar om att jag ska uppfylla mina drömmar snarare än ett möte med Jesus.

Evangelium i vår tid är att vi inte behöver konstruera berättelsen om oss själva. Om vi inser det slipper vi kravet att skapa oss ett fantastiskt liv, vi kan i stället ta emot det som en gåva. Det är genom att släppa taget om sig själv som vi hittar oss själva. Vi är nämligen redan inkluderade i en större berättelse om att Gud har älskat oss först.

[ Fredrik Wenell: Häxor borde locka fram andligheten i kyrkan ]