Biskopen har rätt – avkragningsdebatten väcker rädsla

Det var ju för väl att det i Svenska kyrkans högsta beslutande organ tycks finnas någon rim och reson. Visserligen var kyrkomötets röstsiffror i samband med avkragningsmotionen – att alla som inte kan tänka sig viga samkönade par ska fråntas sin prästvigning – oroväckande jämna. Det borde ha varit en jordskredsseger för nej-sidan.

Man skulle ju kunna tro att kyrkans förtroendevalda ändå skulle ta hänsyn till vad kyrkans biskopar gör för bedömning. En hel radda av dem deltog i den långa debatten och varnade för en kyrka med angiveri och tvång. “För mig luktar det renhet i åsikterna. Det väcker för mig en djup rädsla”, sa Västerås stifts biskop, Mikael Mogren.

I Svenska kyrkan har samkönade vigslar varit tillåtet sedan 2009. Varje präst är fri att välja huruvida denne vill delta men varje församling ska kunna garantera att samkönade par som vill gifta sig ska kunna göra det. Hittills har inga problem med denna ordning rapporterats.

[ Kyrkomötet avslog avkragningsmotionen ]

I debatten menar vissa även att den som inte vill viga alla inte ska få bli präst. Det är bara att instämma med förra ärkebiskopen, Antje Jackelén: “Om man skulle ha en katalog över vilka åsikter eller beteenden en kandidat ska uppvisa så urholkar man själva tanken med biskopens ansvar och uppdrag”. Samtidigt sätter avkragningsdebatten, liksom även tidigare kyrkomötets apartheidbeslut, fingret på en allvarlig punkt. Går kyrkans högsta beslutande organ och dess biskopar i takt? Om inte så finns risk för oroande slitningar.

[ Frida Park: Vilken kyrka vill Svenska kyrkan vara? ]