Ledare

Ett ekonomiskt mörker sänker sig över Sverige

Steven Crosson: Och det kommer bara att bli värre - nu är det dags att baka bröd.

“Det är en dyster bild som vi ser.” Orden är finansminister Elisabeth Svantessons när hon ska beskriva läget i svensk ekonomi. Det är tufft, och det kommer bli värre. Svantesson är inte ensam om att beskriva framtiden som mörk. Även statsminister Ulf Kristersson delar pessimismen. Till SvD säger han “Nu vet vi inte vart det här tar vägen, men att det är en allvarlig ekonomisk situation, det är ju alldeles uppenbart.”

När vi nu går in i jultiden är det för många första gången med en reell oro kring hur det ska gå ihop sig ekonomiskt. Hur ska det bli med elpriserna, med räntorna, med julmaten?

Svensk ekonomi har några rekordår bakom sig. Räntorna har varit låga och inflationen likaså. För många finns inte orden “åtstramning” eller “nedskärning” i vokabulären. I stället har ord som “bostadskarriär” och “vardagslyx” etablerat sig.

De senaste åren har varit angenäma, för en del. För de som köpt sitt boende för många år sedan, och därmed inte är så högt belånade, har aldrig haft det så gott ställt. Medelklassen har kunnat resa långt och handlat som aldrig förr. Roten till välståndet står bland annat att finna i höjda löner och bostadspriser som skjutit i höjden.

Men alla har inte kunnat skörda frukten av rekordåren. Utomhusjacuzzi, nybilskänsla och årliga resor till Thailand har inte varit inom räckhåll för alla. För en del har det varit svårt att få pengarna att räcka hela månaden. Att köpa skor till barnen, mat till hela hushållet är för många en verklig kamp. Speciellt svårt har det varit för de utomnordiskt födda, de som inte kan språket, de som inte har en utbildning, de som är ensamstående, de som är sjuka.

Många föräldrar kommer i år att dra ner på julklapparna till sina barn. För andra är det ännu värre. I Aftonbladet berättar ensamstående Carin om hur hon själv bara äter ett mål mat om dagen. Det viktigaste är att barnen får mat. På Svenska kyrkan i Falkenberg får Carin och andra familjer hjälp. Johanna, också hon ensamstående mamma, har knappt 10 000 kronor per månad för sig och sina två barn. “Jag väljer bort allt till mig, det gör nog de flesta föräldrar som inte har pengar”, säger Johanna till tidningen.

Blickar man utomlands ser man att trots att ekonomin stärkts även globalt de senaste årtiondena så lever runt 650 miljoner människor under fattigdomsstrecket på 2,15 dollar per dag. Siffran svindlar. När människor lever i verklig fattigdom får det konsekvenser på människors livsutrymme. Dödligheten ökar för vuxna, och för barn. Hunger, sjukdom och svält blir något konkret och vardagsnära.

De svenska hushållen är internationellt sett högt belånade, både avseende bolån och korta snabba konsumtionslån, vilket gör att vi påverkas hårt när räntorna går upp. Tuffast är det för de som tagit sig in på bostadsmarknaden helt nyligen. De som köpt när det var som dyrast och nu sitter med stora lån men minskande värde på bostaden. Ofta är detta de unga. De växande, små, familjerna. “Den som är satt i skuld är icke fri”, sa en gång Göran Persson. Sällan har det varit så sant som för den som köpte sitt första boende under pandemin.

Hur ska vi då möta den nya dystra verkligheten? Kanske behöver vi återfinna det strävsamma livet?

—  Steven Crosson

Hur ska vi då möta den nya dystra verkligheten? Kanske behöver vi återfinna det strävsamma livet? Detta genom att baka det egna brödet, odla de egna potatisarna och städa lägenheten själv. Modern självhushållning. 2022 års julklapp är passande nog det hemstickade plagget.

Inom dygdeetiken ställs dygder mot synder. En av dödssynderna är frosseri; att konsumera till bristningsgränsen, och sedan ytterligare lite till. Det kan handla om mat men också om annan konsumtion. Har Sverige de senaste åren varit ett frossande samhälle? På sina platser har det absolut varit så.

Frosseriet ställs mot dygden måttfullhet, som i mycket är dess motsats. I måttfullheten finns självkontrollen och återhållsamheten men även ödmjukheten och lyhördheten för andras behov. Måttfullheten är något som utövas av den enskilde, men är till gagn även för andra.

Kanske kan det läge vi nu befinner oss i bli en påminnelse om att återknyta till dygderna. Vi kan öva oss på att konsumera med eftertanke och måttfullhet snarare än för att mätta ha-begäret. Avprogrammera oss från frosseriet. Måttfullheten kan bo i något så enkelt som en limpa bröd. Eller i en hemstickad mössa.

Med mer måttfullhet kommer också möjlighet att utöva en annan dygd, generositet. I generositeten finns givandet utan baktanke eller önskan om någon egen vinning. Generositeten med de som har det sämre och behöver vår hjälp, oaktat om det är någon i vår närhet eller någon i ett land vi aldrig besökt.

Det ekonomiska läget är inget önskvärt. Det finns inget gott i att människor får svårt att betala av på bolånet eller att man måste spara ner på nödtorften. När bilden ser dyster ut får vi hoppas, be och arbeta för ljusning. Till dess kan vi påminna varandra att själva leva måttfullt, vara generösa mot våra medmänniskor och emellanåt baka lite bröd.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig