Fifas generalsekreterare Gianni Infantino utbrast som brukligt att det fotbolls-VM som just avslutats var det bästa som någonsin genomförts. Det hör till fotbollens liturgi och är lika förväntat som instiftelseorden under en högmässa i Svenska kyrkan. Han ska säga det, och med tanke på att Fifa har ifrågasatts av många för att man förlade VM till Qatar var det förmodligen ännu viktigare att det sades den här gången.
Det finns mycket att säga om VM – vilken final och vilka skrällar – men det har också överskuggats av rapporteringen om den arbetssituation som migrantarbetarna har, begränsningen för journalisterna och frånvaron av hbtq-personers rättigheter. Givetvis borde situationen för kristna qatarier också lyfts fram, för den lämnar en hel del övrigt att önska enligt Open Doors.
Men det mest slående är att Mammon återigen har visat sin makt. Utan Qatars oljepengar och Fifas erkänt stora intresse för detsamma, och med motsvarande minimala intresse för mänskliga rättigheter, hade inte VM lokaliserats till landet. Aftonbladets krönikör Erik Niva har rätt – VM borde aldrig spelats i Qatar, men konstaterar samtidigt att han inte företräder en majoritetsuppfattning. Anledningen är att pengar alltid talar högre än karaktär.
Fifa har lyckats göra fotbollen till en industri som styrs, som så mycket annat, av pengar. Och återigen påminns vi om att Jesus hade rätt: problemet är inte pengar i sig utan kärleken till dem.
[ Tro och religion “blind fläck” i bevakningen av fotbolls-VM ]