Ledare

Kyrkor måste vara mer än en hjälporganisation

Lennarth Hambre: I dag behöver kyrkan påminnas om att be - inte bara göra gott

Vad gör kristna människor när det är svåra tider, utsatthet och röda siffror? De fyller kyrkorna med bön över hela landet. Böneveckan är en andlig rörelse där de flesta orter med lokala församlingar har berörts. Globalt genomförs den i 120 länder. Årets tema: Gör det goda, sträva efter rättvisa utmanar till bön och rättfärdighet. Bön och goda gärningar. Årets tema har förberetts av Minnesota kristna råd vilket Dagen tidigare rapporterat (20/1).

En av bibeltexterna hämtades från profeten Jesaja. Den utmanar läsaren med att bönen inte har någon verkan på grund av underlåtenhet att göra det goda. Strävan efter rättvisa, stöd till förtryckta och utsatta människor är lika självklart enligt profeten som att be. Kyrkans ansvar för utsatta och förtryckta är alltid lika omfattande, oberoende av hur andra agerar med stöd eller bistånd. Stat, kommuner och landsting har sitt ansvar. Kyrkan har sitt.

Allteftersom människors ekonomiska utsatthet blir större i Sverige ökar också kyrkornas sociala engagemang. Från ett historiskt starkt internationellt bistånd har fokus på lokalt engagemang ökat, vilket är naturligt. Men det som böneveckan betonar är att det samtidigt handlar om fortsatt bön. Bön för utsatta människor mot orättfärdighet och orättvisor. Om kyrkan likt alla andra hjälporganisationer glömmer Guds handlande genom bön har vi tappat något väsentligt. Bönen får inte tappas bort. Om profeten behövde påminna om att andligheten behövde kombineras med handling, kan vi i dag behöva påminnas om att handlingen behöver kombineras med andligheten.

Handling behöver kombineras med andlighet.

—  Lennarth Hambre

Vårt unika bidrag som kyrkor och samfund är en andlighet som stöder, bidrar och lyfter människor ut ur misär och elände. Dessutom har kyrkans bön betydelse för vår egen skull. Rosalind Rinker skrev på sin tid i boken Bön samtal med Gud om bönen som vår andliga andningsfunktion. Bönen har den verkan att den leder till andlig, hälsa inte bara för den som tar emot bön och förbön utan också för den som ber.

I Kyrkans uppdrag finns också att skapa gemenskap i bön. All ekumenik bör präglas av bön. Vi är kallade att be men inte bara genom personlig bön. Jag och Gud. De första kristna visade också på effekten av gemensam bön. Vi och Gud. Det fanns tillfällen då de bad högt tillsammans. Inte minst vid kriser och utmaningar. Det ligger i den lokala församlingens ansvar att skapa miljöer för bön, det gäller såväl gudstjänster som sammanträden och andra mötesplatser.

Gemensam bön bör anpassas till tider och former som hjälper människor att utvecklas i sin relation till Gud. Morgonbön, lunchbön eller bön i husgrupper, bönepromenader, bön och lovsång eller annan form av målmedvetet fokus i bön. Det kan gälla förbön för olika yrkesgrupper, särskilda lokala utmaningar eller förbön för lokala, nationella politiker och företagsledare. Det avgörande i kyrkans insikt om samhällsansvar är att det ansvaret fylls med Guds närvaro genom bön, Ora et labora – bed och arbeta.

Fler artiklar för dig