Äktenskapets trofasthet innebär frihet

När jag mitt i medelåldern, gift sen 27 år, ibland får möjlighet att undervisa om en kristen teologi om sex för ungdomar brukar jag göra dem lite förbryllade. Jag påstår att de kommer diskutera vardagsbestyr mer än att ligga med sin framtida partner. Det är knappast vad de drömmer om, men de flesta som lever i en lång relation kan nog medge att det är så. Och det är inget problem.

I den tankeväckande debatt som blossat upp om trohet, initierad av Vesna Prekopic i DN, framstår det som ett problem att man ska behöva vara intim med samma person resten av livet och som man till på köpet delar klädstreck och diskmaskin med. Var tar då passionen och åtrån vägen?

I SvD medger skribenten Ann Heberlein att hon satt otrohet i system och som den etiker hon är kan hon ge handlingarna en rationell motivation. Det är bara tillitsfulla och trygga relationer som klarar av otrohet påstår hon. Normen om trofasthet mot en och samma person genom hela livet har gjort en 180 graders sväng. För henne tycks normen vara trofasthet mot de egna begären.

Sex är något alldeles för viktigt för att bara vara styrt av det egna begäret.

—  Fredrik Wenell

I min förra ledare i samma debatt skrev jag om de förändringar som gjort en sådan omsvängning möjlig. Men i kölvattnet av dessa blir de sexuella relationerna alltför triviala och obetydliga om de bara binds till det individuella begäret. I kontrast till en sådan tanke är den kristna idén om ett trofast livslångt äktenskap den verkliga friheten. Det ger båda parter möjlighet att bli nära vän med andra personer utan att någon av dem behöver anta att det finns underliggande syften.

[ Fredrik Wenell: Skilsmässa är ett misslyckande för kyrkan snarare än för paren ]

Nu ska det medges att äktenskap inte alltid är lätt. Vi slutar inte känna begär och därför behöver vi lära oss att rikta det endast mot en person. Den kristna tron bejakar det sexuella begäret och medger att det är starkt, men också alltför flyktigt. Det är därför det behöver ramas in i en trofast relation. Och det är just en av poängerna med det trofasta äktenskapet. Det är platsen där vi lär oss att se på en människa som en hel person snarare än bara som ett objekt för mitt begär.

Det är värt att notera att Jesus i Bergpredikan (Matt 5) inte bara riktar fokus mot den sexuella handlingen utan mot seendet som en del av otroheten. Begärets blick behöver formas. Jesus lägger inte ansvaret för att lösa problemet med mannens begärande blick på kvinnan. Det är inte hon som måste skyla sin kropp utan mannen som måste lära sig att se på rätt sätt.

[ Fredrik Wenell: Världsfrånvänd syn på otrohet ]

Sex är något alldeles för viktigt för att bara vara styrt av det egna begäret. Sex handlar inte enbart om om det fysiska utan om såväl det själsliga som andliga. Det vill säga också om hela personens historia – förluster, glädjeämnen och sorger. Sexualiteten är inte bara kroppar emellan utan mellan människor som ingår i ett nätverk av relationer. Relationer som destabiliseras om relationen genom en otrohet blir oklar.

Det är vackert att en relation får mogna mitt ibland blöjbyten, disktrasor och passionerad åtrå. Tänk att få vara begärd av samma person också när rynkor börjar ge ansiktet karaktär. Det är den allra vackraste passionen.

[ Jag känner sorg över att inte hinna med mina vänner ]