Ledare

Hon överlevde islamistiskt terrordåd men dödades av belgiska staten

Steven Crosson: Dödshjälp är för de med psykiskt ohälsa ett etiskt haveri.

Den 22 mars 2016 stod den då 17-åriga Shanti De Corte på en flygplats utanför Bryssel. Hon skulle tillsammans med sina kompisar iväg på en klassresa till Rom. Men så hände det som inte får hända. En bomb exploderade. Den dagen dödade islamistiska terrorister 32 personer i Bryssel och över 300 skadades. Bilderna av sotig metall, krossat glas och smält plast visar på förödelsen och ger en indikation på det helvete som utspelat sig på flygplatsen. Mirakulöst nog överlevde Shanti. Hon var fysiskt oskadd men givetvis psykiskt medtagen.

I flera år led Shanti De Corte av sviterna efter att ha varit med om terroristattacken. Hon utvecklade posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och fick återkommande panikattacker, stark ångest och plågades av återkommande minnesbilder av attacken. Från sjukvården fick hon stöd och hjälp, bland annat genom antidepressiva läkemedel och terapi. Trots det försämrades gradvis hennes mående. Under följande år försökte hon flera gånger ta sitt eget liv. Till slut bad hon sjukvården om hjälp att avsluta sitt liv. 23 år gammal dog Shanti De Corte den 7 maj 2022.

Belgien har sedan länge en lagstiftning som tillåter dödshjälp. Personer som önskar få hjälp att avsluta sitt liv kan få det av stat och sjukvård. I Sverige höjs nu fler och fler röster för att även här legalisera dödshjälp. En blick på hur processen framskridit i Belgien kan kanske bidra till tillnyktrande.

Detta sluttande plan är verkligt och kan bara sammanfattas i ett ord: avskyvärt.

—  Steven Crosson

Det börjar med de obotligt sjuka, de som lider och inte har något annat val än att invänta döden i obeskrivlig smärta. Det är de fallen som lyfts som argument för att dödshjälp borde, nej måste, införas. Som de ALS-patienter, som Lennarth Hambre tidigare skrivit om. Men snart handlar inte dödshjälpen bara om dem. De som lider av psykisk ohälsa då? De med ångest? De deprimerade? De som gått igenom en svår skilsmässa? Och sedan, i nästa steg, tillåts – som i Belgien – dödshjälp även för barn. Detta sluttande plan är verkligt och kan bara sammanfattas i ett ord: avskyvärt.

År 2002 dog 24 personer i Belgien genom dödshjälp. 2010 dog 953 personer. 2022 dog 2966 personer. Bakom varje siffra döljs ett misslyckande från det belgiska samhället. Ett svek av sjukvården. Ett etiskt haveri från staten. De svenska debattörer som nu tar ton för att legalisera dödshjälp behöver svara på om denna eskalerande utveckling är någon som önskas även här?

För de personer som, likt Shanti, lider av psykisk ohälsa, är dödshjälp ett svek. Sjukvården ska hjälpa, stötta, lindra och bota. Inte döda. När det finns personer som har självmordstankar ska vården ge empati, terapi och medicin. Kanske tvångsinläggning, om den lidande riskerar att utgöra ett hot för sig själv eller andra. Men staten ska inte avsluta en människas liv i förtid.

Shanti De Corte är död. Inte för att en terrorist smällde av en bomb. Utan för att den belgiska staten dödade henne.

Fler artiklar för dig