Staten Israel firar 75 år. Detta sker i en tid av politisk turbulens och fortsatta spänningar och konflikter med Hizbollah och Hamas. Engagemanget för Israel varierar i olika delar i samhället precis som inom kristenheten.
Min egen generation växte upp med pastorer och teologer som specialiserat sig på Israel, Jesu återkomst och den apokalyptiska tiden med bilder och händelser i en blandning från Jesu avskedstal och Uppenbarelseboken. Vi är många som med förundran minns planscher eller stora lakan med beskrivningar av änglar och trumpeter, sigill och skålar och drakar. Mitt i denna beskrivning fanns Israel med sin återvunna plats i det Heliga Landet.
För många av oss blev det mer eller mindre obegripligt, för andra ointressant eller provocerande. Efter dessa ”lakansprofeter” tystnade talet om Israel i vissa delar av kristenheten – kanske på grund av de eskatologiska övertoner som tidigare hörts. Kanske på grund av att åsikterna gick isär. När det gäller dagens kristenhet bottnar Israelengagemanget till viss del i en teologisk övertygelse. Israel har en plats i den bibliska historien som kom till uttryck i Dagens dokument om Israel 5/5.
Även utanför kyrkorna finns det ett engagemang för Israel. De kan vara djupt passionerade angående Israel, ett engagemang som inte minst bottnar i Förintelsens fasansfulla verklighet under andra världskriget. En sådan påminnelse gav oss Göran Rosenberg, författare och journalist, när han beskrev sina föräldrars befrielse och överlevnad i den Augustprisbelönade boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Fadern, märkt av koncentrationsläger som förföljde honom resten av livet. Göran Persson, tidigare statsminister (S), gjorde en folkbildande insats genom att introducera initiativet Levande historia – om detta må ni berätta.
[ Dagen Dokument: Hur mycket ska kristna bry sig om Israel? ]
Även om vissa delar av frikyrkan utövat en aktiv relation till och välsignelse över Israel har det under flera decennier varit väldigt tyst om Israel i stora grupper av kristenheten. Mina egna barn, generation X, men även generation Y och Z, har i stort sett ingen kunskap om på vilket sätt Israel hör ihop med den kristna tron. Här har kyrkan en utmaning. Vi ser också att fortfarande i dag finns det i kyrkor och samfund skiftande uppfattningar kring Israels roll i den bibliska historien.
Efter lakansprofeterna tystnade talet om Israel.
— Lennarth Hambre
I det tidigare nämnda Dokumentet från Dagen framträder vitt skilda synsätt på landet, folket och staten. Teologer och pastorer rör sig från att i allt välsigna Israel som uppfyllelsen av bibelns profetior till att kyrkan ersätter profetiorna om Israel i den så kallade ersättningsteologin. Dagens ledarsida har under lång tid värnat Israels rätt till existens inom fredliga gränser. Vi är och förblir grundläggande Israelvänner. Samtidigt förbehåller vi oss rätten att när det behövs kritisera staten för konsekvenser av politiska beslut som orättfärdigt drabbar till exempel den kristna minoriteten eller palestinier.
Med facit i hand kan vi konstatera att om grannländer till Israel medverkat till FN:s beslut om en tvåstatslösning redan från början, i stället för att inleda krig, hade troligen mycket lidande i regionen blivit besparat och flera svåra konflikter uteblivit.
[ De firade Israels 75-årsdag med raketer regnande över det Heliga landet ]
Oavsett kyrkans varierande support för Israel finns det i Bibeln stöd för att Gud har en särskild kallelse till Israels folk. Nya testamentets främste talesperson när det gäller det teologiska spåret är Paulus när han skriver till församlingen i Rom. Han återkopplar till Israels plats i historien på grund av Guds beslut och historiska löfte till Abraham. Det är inte så att det judiska folket hade högre status eller var bättre än andra folk. Han ställer den retoriska frågan om Gud har förskjutit sitt folk med syfte på Israel. Absolut inte, svarade Paulus själv.
Han menar till och med att genom att ge evangeliet till ickejudar, de som kallas hedningar, så är det för att väcka judafolkets avund som om möjligt ska leda till deras omvändelse. Texten beskriver dessutom att vi som tagit till oss tron på Jesus Kristus som hedningar har samma rot och samma trädstam som det judiska folket. Gud har i sin suveränitet utvalt Israel och han har inte ångrat sina löften till folket.
Israel som folk har alltså inte ha spelat ut sin roll. Självklart är inte allt staten Israel företar sig i linje med Guds plan. Men svensk kristenhet bör fördjupa och förnya sitt engagemang, med en sund biblisk förankring. Inte minst så att nästa generation kan förstå hur den kristna tron hänger ihop med Israel. Det ser trots allt ut som att Gud fortfarande har ett finger med kring Israel.
[ Felicia Ferreira: Det behövs ett förnyat kyrkligt engagemang för Israel ]
