I en uppmärksammad artikel i Göteborgs-Posten berättar Ellen Koskiniemi om hur hon kom att ångra sitt könsbyte. Ellens historia är fylld av smärta, såväl före som efter behandlingen. I efterhand visade det sig att könsbytet inte var det hon behövde. Nu ångrar Ellen att hon genomgick processen. I dag lever hon med konsekvenserna: tunnhårighet, underlivsproblem och förlusten av sina bröst.
Ellens fall är inte unikt. Allt fler som ångrat könsbyte träder nu fram ger en liknande bild av svåra biverkningar, såväl fysiska som psykiska.
Antalet fall av personer som lider av könsdysfori har ökat kraftigt under senare år. Det är den psykiatriska diagnos i vilken den fysiska kroppen och det upplevda könet inte stämmer överens. Från att tidigare ha varit ett mycket ovanligt syndrom diagnosticeras i dag allt fler, framför allt unga flickor. Under det senaste decenniet har diagnosen ökat med 2300 procent.
Det är viktigt att komma ihåg att det finns ett stort lidande i att inte känna igen sig i sin egen kropp.
— Steven Crosson
När Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) gör ett försök att svara på frågan vad ökningen bland unga beror på går man i stort bet. ”Det finns inget i den vetenskapliga litteraturen som säkert förklarar ökningen.” Men kanske kan en ökad grad av acceptans av transsexualism i samhället vara en delförklaring, resonerar SBU. Vidare, skriver samma myndighet, att ungdomar nu i högre grad kommer i kontakt med andra unga som brottas med tankar om könsidentitet vilket kan påverka deras beslut att söka utredning och behandling. Det finns också en hög andel av autismsymptom i gruppen patienter med könsdysfori, men kopplingen är fortfarande oklar.
Hos personer som lider av könsdysfori finns det som på sjukvårdsspråk kallas en hög grad av komorbiditet. Det vill säga: det är vanligt att en person har flera sjukdomar, diagnoser eller syndrom samtidigt. Ångestsyndrom, autismspektrumstörning, anorexia och/eller en historia av trauma är några exempel på vanligt förekommande överlappningar.
[ ”Förr handlade identitet om man var oskuld - nu mer om könsidentitet” ]
Det är viktigt att komma ihåg att det finns ett stort lidande i att inte känna igen sig i sin egen kropp. Om det därtill läggs på annan samsjuklighet, andra former av psykisk ohälsa, blir lidandet än större. Självmordstalen i gruppen hög. När livet är så skört är det också extra viktigt att dessa personer möts med extra värme, empati och förståelse.
Sjukvården har ett viktigt ansvar i att skyndsamt utreda och ge rätt behandling. I tider av stark aktivism behöver hälso- och sjukvården vara ytterst vaksam så att medicinskt behov, snarare än ideologi, får styra vilken behandling som ges. Som Ellen och andra nu vittnar om lämnar dock vården mycket att önska. Dessutom är köerna till barn och ungdomspsykiatrin (BUP), som Dagen tidigare skrivit om, oacceptabelt långa, vilket ytterligare skapar lidande för alla de som brottas med svåra tankar. Att personer som lider av könsdysfori får rätt stöd, vård och behandling är i högsta grad angeläget. Och lika viktigt är att personer som inte lider av diagnosen får detta klargjort.
[ Frida Park: Vad skulle Jesus säga till snickar-Björn ]
