Fördöm AIK-fundamentalisterna

Upprördheten var stor. Det slängdes brinnande bengaler. Ordningsvakter attackerades, publik och spelare fick saker kastade i huvudet. Även om de som betedde sig illa och tog till handgripligheter var relativt få sett till alla närvarande, förstörde upploppsmännens ilska för alla andra och polisinsatsen kostar skattebetalarna mångmiljonbelopp.

Nej, det är inte påskupploppen efter Rasmus Paludans koranbränningar som beskrivs ovan. Visserligen är vissa supportrars relation till fotboll eller hockey närapå religiös, men här handlade det om AIK-fans som i besvikelse över lagets prestation och domarnas insats i fotbollsderby mot Djurgården beter sig som fundamentalister till fara för familjer på läktaren och ordningsmakten. Matchen fick avbrytas och domaren krävde polisnärvaro för att återuppta matchen.

Det är välkommet att justitieminister Gunnar Strömmer (M) har kallat upp fotbollsförbundet för att diskutera säkerhetsfrågan och att civilminister Jakob Forssmed (KD) sågar spelarnas “förståelse” för huliganernas beteende och kallar det för “anmärkningsvärt”. Om jämförelsen igen kan tillåtas: det är rätt otänkbart att någon skulle uttrycka “förståelse” för stenregnet och skadegörelsen mot polisen under påskupploppen. Ja visst kan man förstå att någon blir upprörd om det man håller för heligt kränks, men det kan inte vara det enda man som fotbollsspelare häver ur sig efter bangers och bengaler och attacker mot ordningsvakter. Var finns de kraftfulla fördömanden som behövs efter detta? Eller vågar man inte, av rädsla för supportrarnas missnöje?

Spaltmeter kommer skrivas om den skadliga läktarkulturen, om huliganerna som förstör sporten. Nästan lika många spaltmeter kommer skrivas om behovet av ökade pengar till fotbollen för att stärka säkerheten – vilket för varje högriskmatch rör sig om miljonbelopp av skattebetalarnas pengar.

[ AIK-fans fick bilda trossamfund - men inte Humanisterna ]

Men väldigt få, knappt ens någon spaltmillimeter, kommer kräva att bidragen ska dras in till fotbollen. Ingen skulle komma på tanken att pengarna till ungdomsfotbollens viktiga och omistliga bidrag till barn och ungas livsmening ska strypas på grund av några enskildas orimliga beteende. Det är ju alldeles för viktigt! Det är annars något religiösa föreningar riskerar om någon medlem beter sig på ett sätt som det allmänna bedömer som bekymmersamt. Ett färskt exempel är Furuhöjdskyrkan i Alunda, som Dagen skrivit om. Vem förordar demokratikrav på idrottsklubbarna för att de ska få bidrag?

Nej, någon spikrak parallell mellan AIK och trossamfund kan som sagt inte göras. Det är den här ledarsidans bestämda uppfattning. Men det är ju just det: att AIK-supportrarna själva gör det. De har ansökt – och fått beviljat – att de är ett trossamfund. Att heja på AIK är en religion, det har svenska staten slagit fast. Ja, det är alldeles uppitok. Alldeles oavsett är det svårt att hävda att bangers och bengaler skulle falla inom ramen för religionsfriheten. Det är dags att klubbar tar sitt ansvar och fördömer de nitälskande fanatikernas ... förlåt: fansens barbariska vandalism.

[ Nej, att heja på AIK är inte en religion ]