Är svenskens ekonomi sämre än vi anat?

Räntorna, matpriserna och inflationen. Den ekonomiska situation som Sverige och världen befinner sig i är, som bekant, mycket mörk. För många är det utmanande att nu börja vända på varje slant, att se över varje utgift. För andra är läget ännu värre. Att medelklassens köksrenoveringar skjuts på framtiden må så vara. Men redan innan den ekonomiska krisen fanns det barn som gick till skolan med nötta kläder. Barn vars föräldrar av en eller annan anledning hade svårt att sätta mat på bordet.

Paradoxalt nog finns det siffror som vid första anblick tyder på en ljusning. Antalet svenska hushåll som mottager försörjningsstöd, socialbidrag i dagligt tal, fortsätter att minska. Från cirka 105 000 hushåll 2022 till runt 95 000 2023. Den nedåtgående trenden med allt färre som söker hjälp hos det sociala har dessutom hållit i sig under en längre tid.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete, säger till SVT att minskningen är överraskande, sett till den ekonomiska utvecklingen. Det är lätt att hålla med. Det är konstigt. Hur kan behovet av stöd minska parallellt som världen befinner sig i en kris?

Verksamma vid kyrkornas diakonala verksamheter har noterat en markant ökning av antalet hjälpsökande. Till Dagen berättade Marie Eidem vid den katolska hjälpverksamheten Caritas redan i oktober att man håller på att växa ur sina lokaler. Från Frälsningsarmén ges en liknande bild där man möter, för dem, nya grupper av utsatta människor.

[ Vårt dagliga bröd blir allt dyrare nu drabbas nya grupper av fattigdom ]

Hur kommer det sig att kyrkorna noterar en ökning av hjälpsökande samtidigt som kommunernas socialtjänster rapporterar en minskning? En av orsakerna kan vara att det finns ett högt förtroende för kyrkornas verksamhet. Många hjälpsökande vänder sig kanske hellre till kyrkan i ens närhet, där det kanske finns en personlig relation med medlemmar och volontärer, än till den kommunala tjänsteman där det inte sällan finns en historia av smärtsamma avslag. Till kyrkan har man tidigare kommit i glädje, och dit vänder man sig nu åter i tider av nöd.

Det finns en risk att de kommunala siffrorna avseende behovet av stöd är missvisande.

—  Steven Crosson

En annan tänkbar anledning är att det för många finns det skaver i självbilden att ses sig som en socialbidragstagare. Att söka försörjningsstöd är ofta förenat med skam, och det blir då en absolut sista utväg. Varför man först vänder sig till andra instanser, kanske i förhoppning att det egna läget snart ska vända.

Det finns en risk att de kommunala siffrorna avseende behovet av stöd är missvisande. Utsattheten och fattigdomen är kan mycket väl var både djupare och vidare än vad den officiella statistiken visar. Många som i dag egentligen skulle kunna vara berättigade till kommunalt stöd räddas antagligen upp av civilsamhällets hedervärda ansträngningar.

[ Steven Crosson: Ett ekonomiskt mörker sänker sig över Sverige ]